Imorse klev jag in i en pingishall och Changing of the Guards spelades. Jag ska ge er en sekund att låta detta sjunka in så ni förstår vad det betyder...
...alltså, tänk nu vad bloggen handlar om - Dylan och pingis. Och så välkomnas man av en Dylanlåt när man spatserar in i en hall full av pingisbord, pingisspelare, pingisbollar osv. Det kändes som om hela min värld sjöng i harmoni, de där sista irriterande pusselbitarna som man aldrig trodde man skulle hitta bara föll på plats.
Jag har arrangerat en liten rekonstruktion av denna händelse för att ni läsare ska kunna bilda er en egen uppfattning av denna känsla. Sätt först igång det översta klippet, pingisfilmen och dra ner ljudvolymen till noll. Sätt sedan igång nästa klipp, Changing of the Guards, låt sedan öronen njuta av Dylan och låt ögonen njuta av pingisen så får ni en liten uppfattning av min upplevelse.
Bli nu inte så trollbundna av Dylan att ni missar hur helt otroligt bra Peter Karlsson är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar