Nu är det ingen tvekan om att hösten är här. Det betyder kallare dagar och nätter, gula löv överallt, ett mörker som lämnar dagen allt senare och kommer allt tidigare på kvällarna, men framförallt betyder det att man nu kan plocka fram all höstmusik.
I mitt fall betyder det främst att det är dags att damma av Nick Cave samlingen och lyssna på några av favoritskivorna som nu inte spelats sedan förra vintern. För att spela t.ex. Boatmans Call mitt i sommaren hade ju varit som att låta Markoolio göra soundtracket till någon dokumentär om andra världskriget och förintelsen.
Därför går större delen av våren och sommaren åt till att bara gå och längta till höstens regnkalla mörker då man återigen får lyssna till låtar som People Ain't No Good, Lay Me Low, The Ship Song, As I Sat Sadly By Her Side, Grief Came Riding och många, många mer. Hade jag fått välja någon annan låtksrivare än Dylan att citera varje dag här i bloggen, så hade det utan tvekan blivit Nick Cave.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar