Den psykologiska krigsföringen

Jag gillar jämförelser, som sagt.

Inom de flesta idrotter förekommer ju olika former av psykningar, men har ni tänkt på vilken skillnad det kan vara på dessa psykningar beroende på idrott?

Inom fotbollen kan man psykas genom att ta 10 meters sats och ramma en motståndare med dobbarna först för att visa att man är laddad och inte tänker ge bort något gratis. Eller så kan man gapskrika en motståndare i ansiktet när man tycker han gjort något fel, eller bara muttra några provocerande ord i förhoppning att motståndaren ska ta illa vid sig och t.ex. skalla en. Eller varför inte spotta på honom? Det brukar ofta funka.

Hockeyn är ännu mer rakt på sak, där kan man slå någon med en knytnäve eller klubba i ansiktet, det kallas "slutspelshockey" och uppskattas av hockeyälskare så länge inte domaren sätter ribban för högt och "förstör" matchen med utvisningar.

Inom pingisen är psykningarna mer finstilta. Där kan en match vinnas därför att ena parten tillslut psykas ner till apatistadiet av motståndarens vana att alltid peta upp glasögonen längs näsroten med pekfingret. Eller så kan en match vinnas genom att agera uttråkad och omotiverad till den grad att motståndaren tappar livslusten. Eller så kan man välja motsatsen och studsa runt i hagen likt en geting mot en fönsterruta och utropa en ettrig envis ossning för varje vunnen poäng.

En spelares skådespelartalanger kan bli användbara i en sport där motståndarna alltid står vända mot varandra på bara några meters avstånd och där nerverna har en sådan avgörande betydelse.

Visst är det fantastiskt med jämförelser.