I fredags gjorde jag en omtenta, jag hann inte med tentan i våras utan fick ta den nu istället. Den var på en riktigt jobbig bok fullproppad med teorier om ledarskap som man var tvungen att försöka memorera. Jag var inte alls säker på att klara den men fick senare samma dag ett mail från vår ambitiösa kursledare att jag klarat tentan med marginal.
Idag pratade jag med två kurskamarater som också gjort omtentan. Ingen av dem klarade den, de tyckte den var jättesvår och de båda har nu ett riktigt helvete framför sig då de måste fortsätta plugga till ännu en omtenta samtidigt som de nya kurserna drar igång.
Men jag tyckte inte ett dugg synd om dem, jag blev bara ännu mer nöjd att jag klarade den. Är jag elak?
2 kommentarer:
Om du är elak? Inte nödvändigtvis.
Elak är man först när man är skadeglad.
Om man nu ska tycka synd så är det fel att ställa krav på vilka man ska tycka synd om. Man är väl lika snäll om man struntar i kursarna och tycker synd om valarna istället?
Nä, nån skadeglädje kan jag inte säga att jag kände, vilken lättnad.
Fast jag kan inte säga att jag tycker så förbaskat synd om valarna heller. Förutom då de strandar eller jagas av galna norrmän med spjut då förstås.
Skicka en kommentar