Christopher Hitchens avled igår av en lunginflammation till följd av den strupcancer han drabbades av för drygt ett år sedan.
Nu finns han inte längre. Jag tror inte han är på Elysions sälla jaktmarker, jag tror inte några valkyrior kom och hämtade honom till Valhalls ölstugor, jag tror inte han kommer återfödas som en räka, pudel eller börsmäklare. Jag tror inte heller att han befinner sig i någon skärseld eller brinner i några eldar medan en rödhudad man med horn i pannan springer och petar på honom med en treudd.
De flesta tror inte heller på det mesta av det där. Det är som en vis man sa en gång: Vi är alla ateister gällande de allra flesta gudar. Vi ateister går bara en gud längre.
Men trots att vi aldrig kommer få träffa Hitchens på något moln efterlämnar han mängder med läsvärt och tänkvärt som kommer berika oss människor som finns kvar. Och tusentals människor som tack vare honom lärt sig se genom de lögner de indoktrinerats med sedan barnsben. Eller de lögner som även vi vuxna matas med, som t.ex. om den falska, förskräckliga Moder Teresa.
Christopher Hitchens tog upp kampen mot tillbakasträvandet och fördummandet av mänskligheten med ett sylvasst intellekt, en lika vass penna och en ännu vassare tunga. Han kommer vara otroligt saknad i en värld där kunskap och förnuft står under ständig attack från religionens lögner.
