Favoriter i VM: Dag 3

Dagens VM-favoriter domineras totalt av ungdomarna som börjat göra myteri mot de äldre världsstjärnorna mycket tidigare än jag trodde.

1. Kenta Matsudaira - Att vara världens bästa junior är ju häftigt ett tag, men bara ett tag, sedan börjar Johnny Rödlundspöket att jämra sig. Men Kenta, 18 år, behöver inte frukta några rödhåriga spöken från Norrköping, idag slog han ut Oh Sang Eun. Respekt. Nu väntar österrikaren Gardos, han skakar.

2. Kasumi Ishikawa - Det var en rolig dag för Japans hemmapublik. Först Kenta och sedan gick 16-åriga Ishikawa in och sopade ut Hong Kongs 8:e rankade Tie Yana. Japan är äntligen på allvar tillbaka på den stora pingisscenen tack vare ett gäng tonåringar. Koki Niwa förlorade idag mot Ovtcharov med 4-2 i en stenhård match. Har jag sagt att han är 14?

3. Seo Hyun Deok - Den 17 år gamla sydkoreanen fick börja i en kvalgrupp. Det var en ren transportsträcka. Sedan ställdes han mot en svensk och dom är ju inte så bra i pingis. Efter att han dammat av bordet med Gerell väntade rutinerade Chiang Peng-Lung. Men han var aldrig riktigt nära att hota Seo. Nu blir det Cheung Yuk...

Koreanska och japanska tonåringar imponerar och kanske kan de ta upp kampen med Kina. Europa lär ju inte göra det än på ett tag. Men Kina har ju också några hyfsade ungdomar som t.ex. Ma Long, Zhang Jike och Xu Xin och kanske 20, 30, 100 till (?). Gamlingar som Wang Hao och Chen Qi har ju kommit upp i 25 års åldern nu men orkar kanske kämpa emot stela leder, diskbråck och prostataproblem tillräckligt för att hänga med något år till.

Kenta Matsudaira blir ingen Johnny Rödlund

Den förskräcklige Dylan

I GP finns det en sida med serier, som i de flesta dagstidningar. Där kan man alltid fascineras av den totala avsaknaden av humor i Hagbard. Men man kan också roas av Pondus. Men idag var Pondus roande på ett annat sätt än han brukar vara.

Idag hade seriens skapare ett personligt meddelande som var så viktigt att han tydligen inte kunde förmedla det genom sina seriekaraktärer. Därför var sista rutan ett rent personligt meddelande. Vad var det då som var så viktigt, jo:

"Vissa människor kallar Bob Dylan en stor konstnär. Andra, som jag, kallar honom en liten pyssling med röst som kolera i en kennel och en alldeles för stor tillgänglighet till instrument. Med så många duktiga orkestrar representerade i skivhyllorna har det alltid varit obegripligt för mig att somliga istället efterfrågar en ostämd surrealist som använder munspelet som respirator".

Det som är mest slående (förutom då att han uppenbarligen är en total idiot) är att det här är sånt som vi Dylanfantaster ständigt möts av, om än lite mer välformulerat.

Det intressanta är ju här att dra den här på bloggen populära liknelsen till The Beatles. Ingen skulle ju säga något sådant om Beatles, eller Elvis Presley för den delen, det hade varit som att svära i kyrkan och man hade för evigt dömts ut som ett totalt fån då det kommer till musik. Men då det gäller Dylan är det helt accepterat. Att erkänna att han har någon roll i musiken utveckling är för vissa otänkbart, han är bara en galen gammal hes gubbe som i 40 år spelat akustisk gitarr, sjungit falskt och blåst i ett munspel.

Av någon anledning går inte Dylan klädd i samma heliga skrud av okritiserbarhet som hans, mer eller mindre, jämlikar i musikhistorien (Bob står snäppet över resten, jag vet). Vad det beror på kan jag bara spekulera i, eller rättare sagt, jag kommer spekulera i det. Fast inte mitt under brinnande pingis VM.

Nu nöjer jag mig bara med att konstatera att jag trivs med att min käre Bob inte säljer in sig hos alla, utan uppenbarligen kräver en viss typ av öra eller själ för att uppskattas. Det gör mig som insnöad Dylanfantast så mycket stoltare.

1/32-delsdramatik

Då var 1/32-delsfinalerna klara. Många skrällar blev det! Mängder med seedade spelare föll mot oseedade utmanare:

• Samsonov åkte mot koreanske doldisen Kim Jung Hoon som man mest brukar se ossandes på Sydkoreas lagbänk. Storslagen knall!
• Ryu Seung Min ut mot slovenen Bojan Tokic, en typisk VM insats av Ryu.
• Chuang Chih-Yuan ut mot den grekiske deffen Gionis. Oflyt att Chuan som kan slå nästan vem som helst åker på den enda oseedade deffen i startfältet i andra omgången. Men med den nivån han besitter borde han verkligen klara deffar bättre än vad han gör. Mycket tråkigt nederlag.
• Oh Sang Eun åker i en dramatisk sjusetare ut mot japans junior Kenta Matsudaira. Hujedamej!
• Chiang Peng-Lung har inte mycket att sätta emot mot Sydkoreas junior, kvalspelaren Seo Hyun Deok som sopade ut PG i första omgången.
• Gao Ning blev totalt förnedrad av en av Kinas nästa stora namn Xu Xin.
• Kan Yo, ett av Japans största hopp, åkte mot kroaten Gacina.
• Bastian Steger hade hade inget att komma med mot indiern Achanta.
• Korbel var aldrig riktigt med mot slovaken Keinath...
• ...och som om inte det vore nog. Erik Illas, även han slovak är också i vidare genom seger mot Taiwanesen Wu Chih-Chi. Vad käkar dom i Slovakien?

Hur många av dessa skrällar lyckades jag som pingisnörd pricka in? Två. Bara Indiens Sharath Kamal Achanta och Xu Xin, fast kinesens vinst räknas väl knappt. Här är alla 1/16-delsfinaler, de spelarna jag inte trodde på i rött.

Wang Hao (CHN)
Thomas Keinath (SVK)

Christian Süss (GER)
Jiang Tianyi (HKG)

Bojan Tokic (SVK)
Kaii Yoshida (JPN)

Zhang Chao (CHN)
Kim Jung Hoon (KOR)


Papageorgiou Gionis (GRE)
Sharath Kamal Achanta (IND)

Andrej Gacina (HRV)
Michael Maze (DEN)

Dmitrij Ovtcharov (GER)
Ko Lai Chak (HKG)

Zoran Primorac (CRO)
Ma Long (CHN)


Wang Liqin (CHN)
Adrian Mattenet (FRA)

Tang Peng (HKG)
Li Ching (HKG)

Jörgen Persson (SWE)
Jun Mizutani (JPN)

Xu Xin (CHN)
Chen Qi (CHN)


Joo Se Hyuk (KOR)
Erik Illas (SVK)

Se Hyun Deok (KOR)
Cheung Yuk (HKG)

Kenta Matsudaira (JPN)
Robert Gardos (AUT)

Tiago Apolonia (POR)
Ma Lin (CHN)

De flesta favoriter är dock fortfarande kvar. Imorgon är ordingen antingen återställd eller så spårar det ur fullkomligt. Erik Illas och Tiago Apolonia i en kvartsfinal kanske?

Pust!

Satan vad spännande ITTF:s liverapportering är!

Jag sitter lika fastlimmad framför min monitor som gummina på ett fabrikslimmat nybörjarrack.

Spänningens epicentrum

Apropå första omgången

Jag vill bara tillägga att jag känner mig hälsovådligt självgod över att ha prickat in portugisen Apolonias seger över deffen Chen Weixing och att omgångens skräll, bortsett från Koki Niwa, var att Phuchong Sanguansin från Thailand, rankad 233:a i världen, slog ut Singapores Yang Zi, rankad 42:a. Yang som i OS slog ut idiotvindfavoriten Chuang Chih-Yuan.

Bara två timmar kvar till andra omgången!

Apolonia skrällde ut Österrikes seedade kinesdeff Chen Weixing (precis som jag trodde...).

Allvaret har börjat

Nu har VM börjat på riktigt, det känns nästan overkligt. Via ITTF:s live streaming tjänst ITtv, som sänder med lite fördröjning de första dagarna och live fr.o.m. lördag, har jag nu sett Maze mot Lee Jin Kwon och Karakasevic mot Kenta Matsudaira.

Jag som var lite orolig för min tro på dansken fick se honom fullkomligt utklassa Lee. Sedan var det ännu roligare att se den lille unge japanen Matsudaira köra över den trötte, småfete, storrökande serben Karakasevic. Det var som att se en fight mellan en glupande hungrig prärievarg och ett nyvaket sjölejon.

Något danskt-svenskt möte blir det dock inte. Gnäll-Jens åkte såklart ut i första omgången mot unge taiwanesen Chiang Hung-Chieh. Jag ryser bara av tanken på hur mycket det måste gnällts då det stora barnet försökte handskas med sin prestationsångest av monumentala mått.

Jörgen Persson vann dock. Och Robert Svensson vann med 12-10 i skilje, bra! Nu blir det svensk derby i andra omgången. Då får vi se hur Robban reagerat på att Jörgen sagt att han är ohotad tills tredje omgången.

Pär Gerell som hade så fin lottning. Han åkte ut direkt mot kvalspelaren, den unge sydkoreanen Seo Hyun Deok, oflyt att få just Seo av alla kvalspelare men ändå blekt av PG att inte hänga med, 1-4 blev det.

PG är en av få som sabbat mitt 1/16-delstips. Tan Ruiwu lämnade W.O., den kan jag inte lastas för och Crisan åkte mot österrikaren Fegerl, annars är alla med. Primorac är kvar genom ett nödrop, han vände 0-3 till 4-3 genom att ha räddat matchboll och vunnit skilje med 13-11 mot Paul Drinkhall. Ungdomarna börjar bli farliga. Men det är nästa omgång, 1/32-delsfinalerna som blir det verkliga testet, det är då mina skrällar måste hålla.

På damsidan vann både Malin Pettersson och Mathilda Ekholm med 4-2. Malin mot en ryska och Mathilda mot en bulgariska. Bra!

Åh, just det. Koki Niwa är också kvar. Han slog Liu Song, rankad 71:a i världen.

Här en sammanfattning av mitt 1/16-dels tips:

Wang Hao (CHN)

Petr Korbel (CZE)

Christian Süss (GER)

Jiang Tianyi (HKG)

Ryu Seung Min (KOR)

Kaii Yoshida (JPN)

Zhang Chao (CHN)

Vladimir Samsonov (BLR)


Chuang Chih-Yuan (TPE)

Sharath Kamal Achanta (IND)

Kan Yo (JPN)

Michael Maze (DEN)

Dmitrij Ovtcharov (GER)

Jean-Michel Saive (BEL)

Zoran Primorac (CRO)

Ma Long (CHN)


Wang Liqin (CHN)

Adrian Crisan (ROU)

Igor Rubtsov (RUS)

Li Ching (HKG)

Jörgen Persson (SWE)

Jun Mizutani (JPN)

Xu Xin (CHN)

Chen Qi (CHN)



Joo Se Hyuk (KOR)

Tan Ruiwu (CRO)

Pär Gerell (SWE)

Cheung Yuk (HKG)

Oh Sang Eun (KOR)

Robert Gardos (AUT)

Tiago Apolonia (POR)

Ma Lin (CHN)

Favoriter i VM: Dag 2

Ni som har läst Sagan om Ringen (eller sett den, det funkar också, fast ni måste lova känna er lite okultiverade och skamsna jämfört med oss som läst böckerna under den fortsatta läsningen av mitt inlägg) ni minns den episka kampen mellan Gandalf och balrogen i Moria. När man tror att brödraskapet lyckats fly ut ur den helveteshåla som dvärgarnas stolta kungarike förvandlats till. Då Gandalf och den vidunderliga balrogen står öga mot öga på bron i Khazad-Dûm som slutar med att de båda störtar ner i den nästan eviga avgrunden. Hur de strider i det långa, långa fallet innan de landar i det kalla vattnet i själva Midgårds urkälla, hur Gandalf följer demonen av mörker och eld uppför, uppför till de högsta topparna precis under himlavalvet där Gandalf tillslut lyckas besegra balrogen.

Precis så episk, evig och dramatisk var kampen mellan Mark Selby och John Higgins i VM:s kvartsfinal. Det slutade med en 13-12 seger till Higgins. Det betyder att jag nu återigen får flytta mina förhoppningar. Nu håller jag tummarna för en final mellan Mark Allen och Neil Robertson så det betyder väl att finalen kommer stå mellan Shaun Murphy och John Higgins.

Nu är bara Kvarnen kvar med vinstchans i Snooker/Bordtennistipset.

Nåväl, över till dagens pingishöjdpunkter.

1. Malin Pettersson - Enda aktiva svenska spelaren hittills. Totalt ohotad gick hon vidare ur ett lätt kval och är nu inne i huvudturneringen. Nu är det dags att skrälla.

2. Koki Niwa - Den lille japanen klamrar sig fast på listan. Men om man är 14 år och slår en rutinerad spelare som tjecken Simoncik, rankad drygt 240 platser högre än Koki, med 4-1 i sista kvalomgången och tar sig in i huvudturneringen. Då är man värd en andra dag på listan.

3. Shunsaku Yamada - Toppchefen för Butterfly ger oss äntligen förklaringen till varför Butterfly heter just Butterfly: Spelarna är som blommor, med hjälp av Butterfly (fjäril) kan spelarna (blommorna) bli större och större... Så klart.

Kanadensisk kvalité när den är som bäst

En recension av "Together through Life" kommer senare, den behöver än så länge mycket mer tid att presentera sig, växa, bekanta sig med mina öron. Som vanligt handlar det dock om något helt nytt från vad han gjort på sina 32 tidigare studioalbum.

Men jag måste bara få nämna något om Neil Young "Live att Massey Hall 1971" som också inköptes igår. Jag har länge sett det som en mästerlig liveskiva där en ung Neil framför över ett stort antal av sina mest glänsande kompositioner då de fortfarande är rykande färska. De fragment jag hört tidigare har bekräftat mina aningar och förväntningarna var därför skyhöga.

Trots det blev jag överrumplad. Mycket, mycket överrumplad. Jag hade inte förväntat mig att skivan skulle leva upp till min förväntningar. Jag hade väntat mig något litet sting av besvikelse, ett visst mått av missräkning eftersom förväntningarna var så kolossalt stora.

Men herregud.

Jag ber om ursäkt men jag finner inga andra ord än såna som missbrukar herrens namn.

Herregud.

Här en trailer till DVDn

Favoriter i VM: Dag 1

Första dagen är avverkad. Idiotvind presenterar VM:s tre största höjdpunkter så här långt:

1. Koki Niwa - Japans supertalang vann båda sina kvalmatcher efter att i andra matchen vänt 8-10 i sjunde avgörande till 12-10. Hoppas han kan ta upp kampen med kineserna under kommande årtionde.

2. Shukhratulla Teshaev - Nivån i Kirgizistan kan inte vara så hög. Shukhratulla platsar tydligen i landslaget, här i Göteborg hade han inte platsat i Division 6. Vissa skadedrabbade Korpenlag hade kanske välkomnat honom som en förstärkning. Följ den här länken och leta upp kirgiziern i fjärde matchen underifrån i listan.

3. Andreas Neumann - Den till vanvett noga artikulerande värden i Butterflys sändningar kommer bli en behållning under VM. Ett andra klipp är upplagt, bl.a. med en exklusiv intervju med Timo Boll. Men jag kan bara tänka på Neumanns mekaniska tal och rörelser, för att inte tala om hans konstiga öron. Är det en utomjording i mäsnklig kostym?

Butterfly briljerar

Att Butterfly är den främsta tillverkaren av pingismaterial är många överens om. Det ligger en aura av yppersta kvalité över allt som pryds av Butterfly-loggan. Inte minst det stycke mästerligt hantverk som är min Joo Se Hyuk-stomme.

Nu utmärker sig också Butterfly med en egen VM-studio som sänder ut heta reportage från Yokohama med främsta fokus på sina Butterflysponsrade spelare. I sin första sändning bjuder de på unika bilder från Butterflys "get together" i Yokohama. Här minglar storheter som Butterflys högste chef, ITTF:s president Adham Sharara, Tysklands coach Richard Prause och där står Michael Maze och Bastian Steger och lirar lite på ett minibord.

Sharara intervjuas om vad han väntar sig av VM och har mycket att säga om Maze och sedan får Prause ge sin högst insatta syn på Timo Boll och hans skada.

Det enda som inte strålar av Butterflys höga kvalité är grabben i studion. Han är stel nog att på egen hand staga upp en hårt trafikerad viadukt. Eftersom vi är i Japan med all deras högteknologi utesluter jag inte att det är en robot. I så fall är jag imponerad trots att han pratar engelska som dom gör i någon språklektion från Utbildningsradion och ser ut som om han genomför programmet under vapenhot.

Butterflys VM-studio

Gôtet

Jag gillar Göteborg. I dagens GP kan vi läsa om att 1:ans spårvagn igår krockade med 3:an i Brunnsparken. För en utomstående, låt os säga en Boråsare, så ter det sig fullkomligt obegripligt vad det spelar för roll att det var just 1:an och 3:an som krockade.

Men för oss göteborgare är det snarare för lite information. Var det 1:an mot Östra Sjukhuset som körde in i 3:an mot Kålltorp i en kamp om vem som skulle komma först in på rätt spår i Brunnsparken i deras gemensamma resa ut mot Olskroken och Redbergsplatsen? Var det 1:an som körde som om han ägde spåren? Han har alltid uppträtt som något av en översittare gentemot 3:an och uppvisat klara storebrorskomplex.

Idag strålade Göteborg i all grönskande vårprakt då jag tog cykelvägarna tvärs genom stan till Bengans för att inhandla Dylans 33:e studioalbum. Tyvärr blev vistelsen på Bengans inte så lång och rofylld som jag tänkt mig. Två Neil Young album anföll mig direkt då jag kom in och jag fick eller mindre fly ut för att inte komma därifrån med en hel trave skivor.

Att gå in i en skivaffär av Bengans dignitet är som att gå in i en djuraffär full med hemlösa hundvalpar och koalabjörnar i små burar. Det föds någon form av primitiv, moderlig instinkt djupt inne i bröstet och att förbruka alla sina ekonomiska tillgångar inne i affären framstår just då som det mest självklara i världen. Förnuftet är inget mer än en dovt ekande röst någonstans långt, långt bort i fjärran.

VM har börjat!

Malin Pettersson är inne och spelar i skrivande stund och ser ut att ha en mycket lätt första match.

Japanerna har redan fått något att glädjas åt. Det rapporteras om fantastisk stämning i Yokohamas pingisarena då 14 år gamle Koki Niwa klev in i kvalspelet för sitt livs första VM match. Han körde över sin motståndare från Tadjikistan i fyra raka set.

Fler ynglingar har öppnat bra. Irans succéman från Junior VM Noshad Alamiyan har en seger, Egyptens stortalang Omar Assar har redan hunnit vinna båda sina kvalmatcher, bl.a. mot Paraguays underbarn Marcello Aguirre spelandes i Ängby. Sydkoreas Seo Hyun Deok har inlett med en seger, det har även dansken Kasper Sternberg som spelat i Elitserien för Eslöv under året.

De lovande syd- och mellanamerikanerna har också öppnat bra. Josue Donado från El Salvador, dominikanen Juan Antonio Vila och Colombias Juan Restrepo,också han i Ängby, har alla vunnit sin första kvalmatch. Tillsammans med Alamiyan och Assar sätter de färg på hela pingisvärlden med sin talang som utmanar Asien och Europas dominans.

Dessutom har det f.d. Sverigeproffset, Trollhättans thailändare Chaisit Chaitat öppnat med en seger. Han är väl dock inte så ung längre.

Jag valde att helt bortse från kvalspelarna i mitt tips eftersom jag inte kunde se var i lottningen de gick in någonstans. Det kommer jag säkert få äta upp men kvalspelare som går långt är ju en av alla mästerskaps höjdpunkter så jag ser fram emot en smaklig måltid.

Ett av Japans största framtidsnamn, Koki Niwa 14 år, vann i sin VM debut.

Supertisdagen

En dryg timme har ägnats åt att läsa den omfattande Dylanintervjun som gjordes med anledning av släppet av nya skivan samt alla recensioner jag kunnat komma över. Nu ligger otåligheten lika tjock och olycksbådande i min lägenhet som senaspgasen över skyttegravarna i Marne under första världskriget.

Detta händer imorgon:

• Bob Dylans nya studioalbum "Together through life" släpps
• Bordtennis VM börjar
• Kvartsfinalerna i Snooker VM börjar

Angående kvartsfinalerna i snooker så är det ju på sin plats att rätta mitt kvartsfinaltips. Det är ju inget vidare resultat från min sida, men som hobbybeundrare av snookersporten får mina 5 av 8 rätt var godkända. Jag är rädd för att det är ett bättre facit än vad mina pingistips kommer resultera i. Här är kvartsfinalerna, namnen som är skrivna med fet stil är mina rätt.

Mark Allen
Ryan Day

Mark Selby
John Higgins

Shaun Murphy
Stephen Hendry

Neil Robertson
Stephen Maguire

VM-tips 4: Kvart 4

Den understa delen av lottningen var den som gav mig mest huvudbryderi med många ovissa matcher och spelare med osäker form.

Joo Se Hyuk (KOR)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Joo Se Hyuk (KOR)
Tan Ruiwu (CRO)

Pär Gerell (SWE)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Pär Gerell (SWE)
Cheung Yuk (HKG)

Oh Sang Eun (KOR)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Oh Sang Eun (KOR)
Robert Gardos (AUT)

Tiago Apolonia (POR)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Ma Lin (CHN)
Ma Lin (CHN)

Antal 1/8-seedade spelare som håller sin seedning: 3 av 4
Antal skrällar:

Här har vi hjälten från Paris, demondeffen Joo Se Hyuk. Hans VM ser ut att börja komfortabelt med Ruiwu ska inte underskattas.

PG har fått en riktigt bra lottning. Först en kvalspelare, ingenting ska tas för givet men PG är ju favorit. Sedan väntar den gamle Chiang Peng-Lung, en mycket traditionell asiatisk pennfattad kortnabbspelare. Det är dags för PG att slå dessa herrar nu. Sedan väntar troligen Cheung Yuk. Ni vet Hong Kongliraren som Jörgen körde över i sin andra match i OS för att sedan backa tillbaka och köra över igen. Jag tror PG har en bra chans.

Var Oh står någonstans har jag ingen aning om. Han var en fantastisk spelare fram till sin axeloperation, sedan var han sig inte lik och nu har ingen sett honom sedan OS, typ. Kanske har han hittat tillbaka. Då får Ma Lin akta sig.

Nederst skräller portugisen Apolonia genom att först slå ut kinesiske österrikedeffen Chen Weixing och sedan den kompetente kinesen Lin Ju som emigrerat till Dominikanska Republiken. Eller gör han verkligen det? Jag vet inte, tvivlar, förtvivlar, blundar och hoppas på en kix i fel hörn.

VM-tips 3: Kvart 3

Den tredje fjärdedelen av lottningen kan bjuda på ett svensk derby. Här väntar förmodligen också ett högintressant kinesiskt derby.

Wang Liqin (CHN)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Wang Liqin (CHN)
Adrian Crisan (ROU)

Igor Rubtsov (RUS)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Li Ching (HKG)
Li Ching (HKG)

Jörgen Persson (SWE)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Jun Mizutani (JPN)
Jun Mizutani (JPN)

Xu Xin (CHN)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Chen Qi (CHN)
Chen Qi (CHN)

Antal 1/8-seedade spelare som håller sin seedning: 3 av 4
Antal skrällar: 2

Wang Liqin fick tack vare Timos Bolls återbud tillbaka sin semiseedning och kan tryggt promenera fram till en 1/8-del utan att behöva ge några formbesked.

Här skräller ryssen Rubtsov mot Tang Peng, ännu en Hong Kong spelare med för höga rankingpoäng. Visserligen får väl Tang ändå räknas som den bättre av de två men ryssarna är alltid farliga.

Jörgen Persson, som hastigt och lustigt är 1/8-dels seedad, har en kritisk första match mot den slitstarke slovaken Sereda. Klarar han första omgången, vilket han trots allt verkligen borde göra, kan det lossna. Förhoppningsvis får han möta Robert Svensson i andra matchen. Tråkigt med ett tidigt svenskmöte som påminner oss om Shanghai för fyra år sedan då Jörgen ställdes mot Gerell i andra omgången.

Väl i 1/16-del väntar förmodligen ett av de stora hemmahoppen Jun Mizutani som mycket väl kan blomma ut nu i Yokohama. Jag är pessimistisk men hittar Jörgen formen kan han mycket väl vinna och han har faktiskt en riktigt bra lottning.

Och så var det då Kinamötet. Nya stjärnskottet Xu Xin, som jag tror slår ut högt rankade Gao Ning, mot den vänsterhänte revolvermannen med sin fruktade forehandslägga Chen Qi. Jag vågar knappt gissa men Chen Qi får mitt tips p.g.a. en klart större portion rutin från stora mästerskap.

VM-tips 2: Kvart 2

Mitt under brinnande snookerbataljer kommer andra delen av VM-tipset. Den andra fjärdedelen av lottningen har flera skandinaviska inslag. Svensken Gnäll-Jens, "norrmanen" Wang Jiangfeng samt dansken Maze, bragdartad bronsmedaljör för fyra år sedan.

Chuang Chih-Yuan (TPE)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Chuang Chih-Yuan (TPE)
Sharath Kamal Achanta (IND)

Kan Yo (JPN)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Michael Maze (DEN)
Michael Maze (DEN)

Dmitrij Ovtcharov (GER)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Dmitrij Ovtcharov (GER)
Jean-Michel Saive (BEL)

Zoran Primorac (CRO)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Ma Long (CHN)
Ma Long (CHN)

Antal 1/8-seedade spelare som håller sin seedning: 4 av 4
Antal skrällar: 2

Speedfreak-stjärnan Chuang Chih-Yuan har fått en obehaglig öpnningsmatch mot grekiske deffen Gionis. Chuang är ingen deffdödare men han ska ändå greja greken. I nästa omgång kan det bli tyskt i form av Bastian Steger, norsk-kinesiskt i form av Wang Jianfeng men jag tror på en globalisering av pingisen och en indier i 1/16-delsfinal.

Om Gnäll-Jens klarar av taiwan-talangen Chiang Hung-Chieh blir det förmodligen Danmark - Sverige i 1/32-delsfinal. Med tanke på gnällbarnets insatser i stora mästerskap är det nog inte många som tror på blågul seger där.

Sedan väntar en oviss match för dansken mot hemmaspelaren Kan Yo. Men japanen har inte visat samma slag som tidigare säsonger och enligt rapporterna har nu Maze fått hålla sig skadefri tillräckligt länge för att hitta en fin form och då blir han farlig. Men oj, så svårtippat.

Mer svårtippat blir det då den gamle legenden och publikfriaren Jean-Michel Saive ger sig in. Kan han slå ut Ko Lai Chak? Kanske, men mot Ovtcharov tar det stopp. Men samtidigt är Ovtcharov osannolikt ojämn och jag tänker inte spela så mycket som en krona på honom.

Gamle Primorac får vara glad om han slår unge britten Drinkhall och får äran att möta Ma Long.

VM-tips 1: Kvart 1

Varje kvart av lottningen består av 32 spelare. Nu har jag tippat vilka 8 spelare som kommer finnas kvar på varje kvart efter de första två omgångarna. Med andra ord kommer här mina tips på 1/16-delsfinaler samt 1/8-delsfinaler. Kvartsfinaler och framåt tippas senare.

Den översta kvarten av lottningen innehåller Afrikas största hopp i VM, Segun Toriola från Nigeria, som i OS skrällde sig fram i omgång efter omgång. Här finns också Europas kanske största hopp nu när Timo Boll är borta - vitryssen Vladimir Samsonov samt en kines jag glömt bort. Och så, så klart, världsettan Wang Hao. Jag tippar följande spelare i 1/16-del respektive 1/8-del.

Wang Hao (CHN)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Wang Hao (CHN)
Petr Korbel (CZE)

Christian Süss (GER)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Jiang Tianyi (HKG)
Jiang Tianyi (HKG)

Ryu Seung Min (KOR)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Kaii Yoshida (JPN)
Kaii Yoshida (JPN)

Zhang Chao (CHN)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - Vladimir Samsonov (BLR)
Vladimir Samsonov (BLR)

Antal 1/8-seedade spelare som håller sin seedning: 3 av 4
Antal skrällar: 2

Jag lovade några skrällar och här kommer den första knallen. Den allt mer ojämne Ryu Seung Min, vinnare i OS 2004, åker på en tidig smäll mot Kaii Yoshida. I mötet mellan de två pennfattade spelarna blir Yoshida den hetare då han med sin rutin inspireras av ett hemma VM mer än han skräms av de höga förväntningarna.

Den gamle nigerianen Toriola åker på Süss i andra omgången och där kommer han inte räcka till. Frågan är om han klarar Oya Hidetoshi i första omgången. Å andra sidan ska Süss först klara av australiensaren tillika Råda Hindås-spelaren William Henzell. Den gode Henzell har skrämt storspelare förr men nu har han flyttat hem till Australien och trappat ner sin satsning.

Förvisso är Jiang Tianyi några placeringar före Süss på världsrankingen men Hong Kong spelarna är ofta övervärderade då de jagar billiga rankingpoäng i svaga Pro Tour tävlingar och därför ser jag det som en skräll ifall den unge Jiang slår ut Süss. Men tysken blir ofta darrig och har svårt att leverera i viktiga lägen.

Zhang Chao är den kines som skrämmer mig klart minst i VM. Jag tror inte spindeln från Minsk får några problem med honom i 1/16-delen.

Den stora lottningen

Först och främst. Timo Boll drar sig ur VM p.g.a. sin skada i korsryggen som tydligen inte hunnit bli bra i tid. Efter att ha vilat, och först strukit sig i dubbeln kom nu beskedet att han även drar sig ur singelturneringen. Förbaskat synd med tanke på att tysken varit i sitt livs form under säsongen som gått. Ni som tippat Timo Boll får skynda er att ändra era tips.

Detta innebär också att en av idolerna här på Idiotvind, den lille vesslan Chuang Chih-Yuan, smyger upp som den sista kvartsfinalseedade spelaren och därmed får en lite tacksammare lottning.

Nu ska 316 spelare bli en. För de som slipper kvala krävs fyra segrar för att vara i kvartsfinal. Det är en lång väg till ett VM guld. Det är därför jag tycker ett VM-guld är mycket större än ett OS-guld. Att en VM-turnering innehåller sju kineser till skillnad från tre i OS är ju en annan anledning.

Här är hela den gigantiska lottningen.

Jag kommer under dagen presentera mitt VM-tips, en fjärdedel av lottningen i taget.

För övrigt åkte O'Sullivan katastrofalt nog ur VM mot Mark Allen. Blekt och mycket tråkigt. Enda fördelen är att vägen nu ligger betydligt mer öppen för The Jester from Leicester, Mark Selby, och jag lägger nu ner all min snookerenergi på att hålla tummarna för att han ska ta sin första VM-titel.

Lottas på söndag

2009 års världsmästerskap i bordtennis lottas nu på söndag. Jag är i Karlshamn från fredag till söndag men så fort jag kommer hem ska jag sätta alla mina vassa, giriga klor i lottningen och analysera den från fler håll än Bibeln analyserats.

Sedan är tanken att jag ska presentera ett utförligt VM-tips. Fokus ligger på herrsidan då damernas tyvärr är så kusligt förutsägbar och Asiendominerad. Jag är i vanliga fall en tråkigt, realistiskt, favorittippande feg usling men den här gången har jag lovat mig själv att verkligen försöka våga slänga in lite skrällar. Kanske vågar jag vandra så galet långt ut på den vilda sidan att jag bara tippar tre kineser i semifinal, man vet aldrig...

Här på bloggen är Chen Qi favorit för tillfället. Intressant. För övrigt har ju både Robert Svensson och Pär Gerell visat storform på sistone. Lottningen blir ohyggligt intressant.

Änglastämman

Musiken hamnar ju helt i skymundan av alla stora idrottshändelser som för tillfället belägrar jorden. Det är ju skrämmande att tänka på att Dylans nya album släpps på tisdag med tanke på hur lite förberedande snack det varit inför denna monumentala dag här på bloggen.

Hur som helst, idag lyssnade jag på Dylans storsäljande album från 1976, "Desire". Under den långa, långa berättelsen Joey slogs jag återigen till marken av de fullkomligt bedårande bakgrundstoner som Emmylou Harris skänker den och många andra låtar på albumet.

Emmylou visade ju sedan återigen, mer än 20 år senare, vilken makalös backupsångerska hon är då hon skänkte änglalika övertoner med sin mördande vackra röst på Ryan Adams mästerliga "Heartbreaker".

På sistone har jag använt hennes skiva "Wrecking Ball", en samling coverlåtar skrivna av bl.a. Dylan och Hendrix, på ungefär samma satt som en diabetiker använder sin insulinspruta. Här är titelspåret som är en Neil Young låt från albumet "Freedom" (1989). På Emmylous albumversion är gamle Neil själv med och bidrar med lite bakgrundssång som ett litet tack för alla Emmylous oförglömliga bidrag till andra artister.

Klippet går inte att "bädda in", som det kallas på youtube-språk. Så ni får använda den här länken:

Emmylou Harris and Spyboy - Wrecking Ball, live (Neil Young)

Snooker VM omgång 1

Det återstår egentligen bara en match i första omgången, det är matchen mellan Michael Holt och John Higgins. Den avgörs idag klockan 15:00 och Higgins har en 5-4 ledning efter att ha vänt 2-4. Samtidigt börjar andra omgångens första matcher idag med Stephen Hendry mot Ding Junhui och Ronnie O'Sullivan mot Mark Allen.

Så här långt är alla mina kvartsfinaltippade spelare kvar. Alla som vågat sig på att tippa en slusegrare är också kvar i leken. Selby vann hyfsat kontrollerat mot Ricky Walden, O'Sullivan dansade hem en trygg seger mot Bingham och Carter var lika säker mot Gerard Greene. Det är bara Kvarnen och Agaton som får vänta en aning då Higgins som sagt har lite arbete kvar innan han är i åttondel och detsamma gäller Maguire som dock har en klar ledning mot Jamie Burnett.

Skrällarna så här långt är att Peter Ebdon åkte ut mot den gamle defensivspelaren Nigel Bond och att Joe Perry inte lyckades stå emot Jamie Copes stormoffensiv. Unge Cope, eller "Shotgun" som han kallas, låg under med 5-4 efter första rundan men klev sedan in och sopade rent bordet gång på gång efter små misstag av "The Gentleman" Perry och vann med klara 10-6.

Jag nämnde the Shotgun i mitt tidigare tips och är det någonstans mitt kvartsfinaltips ska spricka så hoppas jag det blir genom en seger för Cope mot självaste "Wizard of Wishaw", John Higgins (eller kanske blir det mot Holt)...

Trollkarlen från Wishaw kämpar fortfarande för en plats i andra omgången

Svenskar och outsiders

Efter den snabba överblicken av de åtta högst seedade är det nu dags att titta vad det finns för andra intressanta namn som ligger och lurpassar i vassen. Först och främst kan vi ju få svenskarna överstökade.

Jörgen Persson (seedad 17)
En levande legend. Men han hade sin sista stora stund i OS förra året, nu blir det tidig sorti. Fast så sa jag inför OS med.

Jens Lundqvist (oseedad)
Jag väntar fortfarande på att skallen på Gnäll-Jens ska mogna till en 15-årings mått. Men vi lär få se en gnällande, grenande Jens som åker ut tidigt.

Pär Gerell (oseedad)
PG har chansen att skrälla en aning, åtminstone mot de mellanstora fiskarna i dammen, men det kan aldrig hålla särskilt långt och vi får vara nöjda med varje seger.

Robert Svensson (oseedad)
Han väger för lätt. Kan ta sig vidare ur första omgången, två vinster hade varit jättebra.

Mathilda Ekholm (oseedad)
Det finns tre VM på damsidan. Ett mellan de kinesiska spelarna. Ett mellan övriga asiatiskor. Och ett tredje med övriga världen. Mathilda får vara glad om hon lyckas hävda sig hyfsat i den tredje kategorin.

Malin Pettersson (oseedad)
Bara 17 år, är med för att se och lära. Kanske kan bli bra i framtiden men här kommer hon ingen vart.

Optimistiskt va?

Det finns dock mycket att glädja sig åt utan svenskar och trots allt är Sverige betydligt bättre i pingis än i snooker. Här kommer lite intressanta namn att hålla reda på (jag hoppar över många högt seedade, antingen för att de är ointressanta eller ofarliga):

Chuan Chih-Yuan, Taiwan (seedad 9)
En favorit här på bloggen som bl.a. spelar en av huvudrollerna i Speedfreak. Snabb som en vessla men väger ibland lite för lätt. Han är dock en fröjd för ögat och hans form den här säsongen har varit fullkomligt bländande. Kan han äntligen få ta sig långt i ett VM?

Ryu Seung Min och Oh Sang Eun, Sydkorea (seedade 10 och 11)
Oh har inte gjort många människor glada sedan sin axeloperation förra året. Ryu har dalat sakta men säkert allt sedan OS-guldet för fem år sedan känns det som. Men han blixtrar ibland till i mästerskap, pressade Wang Liqin till en sju-setare i semifinalen i senaste VM. Dessa är egentligen två av omvärldens största hopp mot den kinesiska dominansen, men jag är skeptisk.

Kalinikos Kreanga, Grekland (seedad 12)
Kommentarer är egentligen överflödiga. Alla som sett hans yviga, heroiska svingar i bloggens pingisfilmer Top 3 Forehandkillers och Under the Spell vet att vi här talar om en mytologisk pinigsspelare som ingenting fruktar. Men hinner han med, räcker han till mot de bästa asiaterna? Nej, tyvärr. Inte mot de bästa européerna heller längre. Men jag kommer aldrig sluta hoppas på ett under.

Dmitrij Ovtcharov, Tyskland (seedad 15)
Dima har varit med länge nu men är fortfarande ung. Nu börjar det dock bli dags för det verkliga genombrottet och i Yokohama ska han helst upp och slåss med de stora asiatiska namnen så att han inte fastnar på den där europeiska platån en bit under asiaterna.

Jun Mizutani, Japan (seedad 20)
Den japanske supertalangen är i samma situation som Ovtcharov. Det börjar bli dags nu, annars plockar jag upp Johnny Rödlund-flaggan!

Zhang Jike (seedad 30) och Xu Xin (oseedad)
Två av VM:s absolut intressantaste starter. Två framtidsnamn som båda har visat en kapacitet som räcker för att slå vem som helst. Zhang Jike är kinesisk mästare efter att ha finalbesegrat världsettan Wang Hao. Jag vet inte vilka han mötte på vägen dit men förmodligen var det inga hobbylirare. Och hur många seedade spelare vill åka på Xu Xin (som bl.a. slagit Ma Long tidigare i år) i första omgången?

Äntligen!

Nu börjar snooker VM...

KOM IGEN NU RONNIE!

Idiotvind spår Snookerkvartar

Imorgon börjar det!

Efter att de lägre rankade kämpat sig genom mängder med kvalmatcher hela våren för att ta sig till VM i Sheffield, ju lägre rankad ju fler matcher, återstår nu bara 32 spelare. 16 av dem har kvalat de andra 16 är de stora elefanterna, de 16 högst rankade som kunnat vila sig i form och fokuserat sig på de andra stora Pro Tour tävlingarna under våren.

Två segrar krävs för att ta sig till en kvartsfinal, det låter kanske inte så klurigt, men gosse vilket getingbo! Jag gör dock ett försök att tippa vilka spelare som finns kvar i turneringen den 28:e april då kvartsfinalerna börjar:

Ronnie O'Sullivan - Ryan Day
En balanserad Ronnie ska köra över träningskamraten Bingham i första och junioren Mark Allen i andra. Ryan Day ser starkare ut för varje år som går men att han ska slå ut hyperrutinerade taktikern, "fakiren" Peter Ebdon i andra känns dock inte helt säkert. Ebdon vann China Open för ett par veckor sedan, har svårt att hinna ladda om?

John Higgins - Mark Selby
Den övre halvan av lottningen är kusligt stark. Higgins har två mycket ovissa matcher innan kvarten. Först Michael Holt som i sina bästa stunder kan vara livsfarlig, sedan Perry eller Cope. Higgins måste visa klass från första stöten i Sheffield. Selby har det kanske ännu värre. Han börjar mot Ricky Walden som blomstrat ut i år och kan slå vem som helst. VM:s största outsider, se upp Hajen!

Marco Fu - Stephen Hendry
Oj, vad svårtippat. Jag tippar att världstrean, Shaun Murphy, "Storsmurfen", åker ut tidigt, mest för att jag aldrig riktigt gillat honom. Marco Fu måste först slå gamle nallebjörnen Joe Swail, det är svårare är det låter. För att Hendry ska ta sig till en kvart måste han först slå dubble världsmästaren Mark Williams och sedan vinnaren i Kinaderbyt Wenbo - Junhui. Alla fyra av dessa kan spela kvartsfinal men rutinen hos sjufaldige världsmästaren Hendry avgör.

Allister Carter - Stephen Maguire
Carter kommer troligen utmanas av "The Wonder from Down Under", australiensaren Neil Robertson, i andra matchen. Det kan bli tufft men Carter ser så påfrestande stabil ut. Maguire har tillsammans med Ronnie den på förhand lättaste vägen till kvartsfinal.

Inga dunderskrällar tyvärr. Men jag höjer återigen ett varningens finger för Ricky Walden och håller som vanligt en liten tumme för Jamie "Shotgun" Cope. Och kanske kan Andrew Higginson skrälla till på samma öronbedövande sätt som i Welsh Open 2007?

Hela lottningen kan ni se här

Idiotvind opererar i framtiden

Jag har upptäckt att jag kan schemalägga inlägg så nu sitter jag och skriver inlägg som ska publiceras automatiskt under helgen medan jag velar runt i Östersund. Egentligen har jag ju viktigare saker att göra, men jag har aldrig varit bra på att prioritera.

Mitt enda problem är hur mycket jag vågar lite på Ronnie. Vågar jag redan nu skriva en hyllningstext för hans fantastiska uppvisning mot Bingham på lördag?

Betvind

Äntligen börjar det bli lite pengar här på bloggen. Hittills är vi tre som satsat på vinnarna i idrottsvärldens två mest intressanta turneringar som båda börjar nu. Vi samlar alla tips under den här rubriken så jag börjar med att presentera de som redan kommit in.

Först var det Kvarnen som självsäkert satte en hundralapp på spel genom att tippa mästaren från 2007, "The Wizard of Wishaw" John Higgins som Snookersegrare och att Ma Long nu tar över bordtennistronen genom en seger i Japan.

Jag kontrade med att också tippa Ma Long som jag tror stenhårt på, men sen tippar jag givetvis Ronnie "The Rocket" O'Sullivan som segrare i The Cruciable Theater både med hjärtat och med hjärnan även om hjärnan ser förskräckligt massa orosmoln.

Sedan gav sig Sjatov in i leken med ett djärvt tips på Timo Boll som världsmästare i Yokohama och 2007 års finalist Mark "the Shark" Selby, eller "The Jester from Leicester" som han också kallas, som slutsegrare i Sheffield.

Nu vill vi ha många fler tips och under tiden ska jag fundera hur stor procent av alla betningar jag ska ta för att kunna försörja mig på det här.

Därför älskar vi Ronnie

Vad är det som är så speciellt med Ronnie som gör att det inte går en dag utan att han nämns här på bloggen nu när VM närmar sig? Jo, här kommer en lång lista med orsaker till varför han slår an en alldeles speciell sträng i våra snookerhjärtan (och då bortser jag från mer subjektiva orsaker som t.ex. att han helt enkelt är coolast).

Underbarn
Åtta år gammal började Ronnie spela snooker, när han var tio gjorde han sitt första century (100 poäng eller mer i ett frame). De flesta snookerspelare lyckas aldrig göra ett century under sin livstid.

Pappan i fängelse
När Ronnie var 16 fängslades hans pappa för mord. Där sitter han än idag men nästa år kommer han ut, efter 18 år i fängelse. Under senaste året har han haft veckolånga permissioner och Ronnie har fått chansen att återknyta kontakten med sin pappa. Ronnie har sagt att han inte är i toppform men fast besluten att vinna VM i år för sin pappa och han ser redan nu fram emot nästa års VM då pappa kommer kunna finnas på plats.


Depressioner
Ronnie har brottats med depressioner under hela sitt vuxna liv. Han har fastnat i alkoholmissbruk och han har käkat Prozac. Nu säger han sig dock inte druckit en droppe på ett år och är också glad att klara sig utan Prozac.

Långdistanslöparen
Som en medicin mot sina inre demoner har Ronnie ägnat sig åt långdistanslöpning. Han är dessutom en makalös löpare som lär göra milen på ca 35 minuter. Han har berättat att en höjdpunkt i hans liv var att få träffa den etiopiska löpargudinnan Tirunesh Dibaba som blev djupt imponerad av Ronnies löpträningsprogram.


Oberäknelig
För några år sedan ställde Ronnie till med skandal då han gav upp en match mot Stephen Hendry utan förklarlig anledning långt innan den var avgjord. Det blev möten med snookerhöjdare och frågan var om Ronnie skulle få vara kvar på touren. "Det är ju problemet i en sån här liten sport. Ska man nacka gässen som lägger guldägg eller ska man vända och vrida på det lite grann? sa Kim Hartman.
Vid ett annat tillfälle tillbringade han mer eller mindre en hel match i sitt hörn med en handduk över huvudet medan motståndaren spelade.
Efter segern i första omgången i Masters i år berättade Ronnie att han bara dagar tidigare knäckt sin kö eftersom han inte ville spela snooker. Kön är en snookerspelares mest heliga ägodel som följer dem genom hela livet. Ronnie fick spela Masters med en lånad kö som han inte hunnit träna något med. Han vann turneringen i storartad stil...

Tidernas bästa spelare
Även om det finns några spelare med större meriter är de flesta snookerexperter överens om att Ronnie är den bäste någonsin spelmässigt. Hans trassliga bakgrund och hans privata problem sätter stundtals käppar i hjulet för hans spel men då han är som bäst står han i en klass för sig och framförallt har han ett spel som är en fröjd för ögat även för den oinsatte.
Hans nio 147-serier (flest av alla) talar sitt tydliga språk. Han har också tidernas tre snabbaste 147-serier med den från VM 1997 som den snabbaste någonsin på 5 minuter och 20 sekunder, en stöt var nionde sekund. Ett rekord som många menar aldrig kommer slås.

Pingis VM i Yokohama börjar 28 april

Det har varit mycket fokus på den stundande VM turneringen i Snooker. Men som om inte det vore nog närmar sig också VM i bordtennis. För oss som älskar idrott på bord är ju detta lite mer än vad vi klarar av att ta in. Själv blev jag abrupt påmind om hur nära VM i Yokohama nu är av en god pingiskollega som också passade på att slänga in ett litet outsider-tips på tysken Timo Boll som slutsegrare. Här kommer en liten snabböversikt hur seedningen i VM ser ut på herrsidan.

Finalseedade
Wang Hao (Kina)
Ma Lin (Kina)

Semiseedade
Ma Long (Kina)
Timo Boll (Deutchland)

Kvartsseedade
Wang Liqin (Kina)
Vladimir Samsonov (Vitryssland)
Chen Qi (Kina)
Joo Se Hyuk (Sydkorea)

Intressant att notera 1...
... är att Timo Boll sprängt den fantastiska kinesiska kvartetten och tagit sig in på en fjärdeplats på världsrankingen. Det innebär att han inte kan möta Wang Hao, Ma Lin eller Ma Long förrän i en semifinal. Wang Liqin kan dock spöka till det för många. Timo Boll har spelat fantastiskt hela säsongen men har aldrig lyckats i ett stort mästerskap. I senaste VM blev han fullkomligt överkörd av Ryu Seung Min (Sydkorea) som han annars har klart plus på.

Intressant att notera 2...
... är att Ma Lin på senaste månadens ranking återtog andraplatsen på världsrankingen från wonder kid Ma Long. Därmed fick han tillbaka finalseedningen i VM vilket kan bli oerhört avgörande.

Intressant att notera 3...
... är att Hao Shuai, rankad åtta i världen, bara får spela mixeddubbel. Däremot får ynglingarna Zhang Jike, rankad 35:a och Xu Xin, 54:a, spela singel. Låter som en livsfarlig satsning inför framtiden av den kinesiska landslagsledningen. De båda kan överraska redan i år och lär vara med och dominera pingisen under komma decennium.

Intressant att notera 4...
... är att i och med Hao Shuais frånvaro ges den sista kvartsfinalseedningen till 9:e rankade Joo Se Hyuk, fantomdeffen som spelar huvudrollen i pingisfilmen Under the Spell. Kan han återupprepa något i stil med det han gjorde i Paris för sex år sedan?

Snart återkommer vi med de som ligger och lurpassar bakom de åtta högst seedade och så med svenskarna så klart. Men redan nu vill jag ha era tips!

Det hjälper inte att klättra på väggarna

Med bara dagar kvar till VM har snookerfebern nu nått oanade höjder här på bloggen. En sjuklig längtan och besatthet har gripit tag om själen. Inte minskar den heller då Ronnie O'Sullivan går ut med ett minst sagt kaxigt uttalande och säger att VM står mellan honom och John Higgins:

- De bästa spelarna kan hitta en extra växel och höja sitt spel när det behövs. Det finns två spelare i världen som har den förmågan och det är jag och John Higgins.

Det är helt enkelt en fördömd eländig otur att jag är i Östersund då allting brakar loss på lördag med O'Sullivan mot den obehaglige Stuart Bingham.

Fram tills dess stillas aptiten med att om och om igen se Maximumserier och andra fantastiska snookerklipp på oumbärliga Youtube. Här är min senaste favorit - O'Sullivan som snookerspelande clown under en brittisk välgörenhetsgala.

Det heliga bordet

På den här bloggen höjer sig två sporter över alla andra. Vid en första anblick ter de sig ytterst skilda från varandra. Den ena är världens snabbaste bollsport, den andra måste vara en av de långsammaste. Den ena spelas i shorts, den andra kräver att utövaren bär fluga.

Två grundläggande gemensamma nämnare har de dock. Den ena är bollen.

Bollen som trots sitt alltid så logiska beteende med minsta rörelse fast förankrad i fysikens lagar, bär på en mytisk oberäknelighet. En nästan religiös status där ingen ännu vågat utesluta att varje boll rymmer en egen vilja i sitt perfekt cirkelformade inre. Den människa som behärskar bollen vinner evig berömmelse.

Den andra är bordet.

Det sägs att egyptierna var de första att börja använda sig av bordet. Men även kineserna var tidigt ute. Dessa platser var vaggan för den mänskliga civilisationen och kanske föddes vår civilisation i och med att bordet uppfanns?

I antikens Grekland tog bordet plats som en viktig del av måltiden och sedan dess tycks dess betydelse för människan bara kulminerat. Under medeltiden uppstod myter om ädla riddare som tycktes basera sina hjältestatus på att sitta vid ett runt bord och idag tycks det otänkbart för människor att diskutera viktiga frågor ifall de inte har ett bord emellan sig.

På 60-talet rimmade Dylan på "table" i tre strofer i rad. Och han kommer undan med det. Hur kan det förklaras annat än med hjälp av människans intima förhållande till bordet?

Därför är det väl inte heller så konstigt att världens två mest prövande och sevärda sporter avgörs vid bordet. Den upphöjda bordsytan bildar ett eget litet universum, avskärmad från omvärlden. Likt en precolumbisk tid då världen styrdes av kyrkans vaga gissningar, är bordets värld platt med skarpa kanter, utanför finns intet. Spelarna som tornar upp över bordet och behärskar de mytologiska bollarna inom ramen för bordets yta blir därför likt det lilla universumets härskare, gudomligheter, Alpha och Omega.



Med min egna lilla religion, vi kan kalla den bordsreligionen, nu skapad och färdig ska jag gå och offra några små soffbord till Ronnie O'Sullivans och Wang Liqins ära. Sedan kan jag somna tryggt.

Virvelvinden

Eftersom jag reser bort i några dagar måste jag ju lägga in något nu som gör att besökarantalet hålls uppe trots att bloggen inte uppdateras. Därför drar jag till med något av det bästa som finns på Youtube.

Det är ett liter kort klipp, inte ens en minut.

Året är 1984 och Jimmy "the Whirlwind" White, som under sin karriär aldrig lyckades vinna VM trots sex stycken finaler (!), har bara de allra sista färgade bollarna kvar i semifinalen i Masters mot Kirk Stevens. Jimmy White är en av de stora vilket han visar prov på när han bestämmer sig för att bjuda publiken på något lite extra.

Men det är inte bara själva spelet som fascinerar. De båda spelarnas klädsel och frisyrer är helt sjukt snygga, Stevens reaktion på Jimmys monsterstöt är störtskön, deras handskak efter matchen och Jimmys stencoola ansikte genom de sista stötarna. Just då var de båda spelarna helt enkel jordens två coolaste personer.

Men stöten på rosa är ju så klart bäst av allt. Hur han kan kontrollera rosa med den enorma satsningen, skruven på vit när den färdas över bordet och så den sista lilla knorren som får den att studsa rakt ut från vallen och parkera perfekt framför svart. Det är svårt att hitta någon jämförelse till dessa herrars förfinade kunskaper och färdigheter. Nio dagar kvar till VM...

Idrottens perfektion

Nu sitter en stor portion av Europas befolkning i sina TV-soffor för att titta på fotboll. Champions League engagerar, det är fotbollens finrum. Men det är något som inte stämmer med fotbollen. Det blir så primitivt, lockar fram de sämsta hos oss människor, både bland de som spelar och bland de som tittar.

Och trots att det nu handlar om absolut elitnivå så passas det fel, skjuts högt över, görs idiotiska kapningar och ställs dåliga offesidefällor. Perfektionen och briljansen glimtar bara till då och då. När spelaren tagit sin löpning och slagit sin passning kan han småjogga lite, snyta sig och gnälla lite på domaren. Själv får man sitta och vänta på den där glimten och genomlida massa slarv och dålig attityd.

Annat är det med Snooker och Ronnie O'Sullivan. Han kan hålla fast vid den där glimten av perfektion, dra och töja ut den, hålla den vid liv i tio minuter i sträck. Tio minuter på absolut maximal nivå av människans kapacitet (eller strax över), millimeterprecision, genitänkande. Samtidigt är han och alla hans kolleger belevade gentlemän, sportsliga ut i fingertopparna, harmoniska och behärskade.

Här har han en sådan där uppvisning i total perfektion. Inte en tillstymelse till snedsteg. Dessutom, till skillnad från fotbollen, lugna, kunniga kommentatorer. Missa för allt i världen inte stöten vid 7:20, t.o.m. Ronnie ser ut att ha problem att hålla sin belåtenhet inombords. Tio dagar kvar till VM...

"Too ride, shoot straight and speak the truth"

Ikväll stötte jag på en gammal ungdomskärlek från gymnasietiden. Det var ett underbart, kärt återseende. Jag förstår inte hur saker som är så centrala i ens liv kan bli nästan bortglömda bara några år senare. Första gången jag kom i kontakt med "Too ride, shoot straight and speak the truth!" var det omslaget jag föll för, sedan hörde jag öppningsspåret och blev helt såld.

Jag minns hur jag satt längst bak i bussen på väg hem från Bengans med den nyinköpta skivan i min hand. Studerade omslaget, bläddrade i konvulutet, hoppades att hela albumet skulle vara lika fantastiskt som första låten. Den var allt jag kunde minnas från genomlyssningen på Bengans. Den hade svetsat sig fast i hjärnan, bländat öronen likt en audioatombomb.

Vad bra Entombed var! Efter sitt genombrott som ett renodlat dödsmetallband plöjde de, i och med milstolpen "Wolverine Blues", en egen fåra och odlade en musik som stack ut ur dödsmetallens botaniska trädgård likt sällsynt ogräs. De var djärva nog att lämna dödsmetallnischen, som de behärskade bättre än de flesta, och skapa något eget. Belöningen för deras del blev en kultförklaring, belöningen för vår del blev ett gäng vidunderliga album.

Som en följde av den sena timmen, morgondagens tidiga träning och det spontana infallet blir det inget häftigt klipp, bara några små ihoptejpade fragment från ett strålande album. Men det räcker långt. Det här är ren och skär rock n' roll, rythm n' blues, bara spelad lite tyngre, lite hårdare, lite ondare.

Vuxendagis

Bloggens nya favoritsvensk, Johan Axelqvist, iponerade stort i första SM-finalen. Kross mot både Guo Kai och Jon Persson och därmed bidrog han starkt till Eslövs 5-1 seger i match nummer 1. Synd att han fullkomligt fumlade bort chansen att komma med till VM men fortsätter han på det här sättet kommer det fler chanser.

Lite i skymundan av den första SM-finalen spelade jag och min Joo Se Hyuk-stomme (och min Joo Se Hyuk spelstil) en dramatisk match i division 6.

Intressant att notera är att samtliga mina inhopp i dessa lite lägre serier har resulterat i möten med män i medelåldern/övre medelåldern som vägrar erkänna att de inte hänger med. Trots att de har ett rörelseschema som med snälla ord kan beskrivas som "ekonomiskt" och en teknik som inte kan beskrivas med några snälla ord överhuvudtaget - så kan de inte acceptera att de faktiskt stött på sin överman i den lilla ankdamm som är distriktets division 6 serie.

Istället försöker de, under pågående match, snacka bort alla sina misstag. Alla mina vinnande slag är bollar de egentligen borde tagit och de egna misstagen kan de bara inte förstå hur de kunde missa, aldrig har de gjort sådana enkla missar förut. Jag trodde sådan form av tom prestige och självhävdelsebehov försvann med åren, men det verkar snarare vara tvärtom?

Att Ronnie the Rocket åkte ut idag med 4-5 mot John Higgins i vad som kallades "the clash of the titans" gjorde inte så mycket. För det första kan jag ändå inte se semi- och finalspel och för det andra hinner nu raketen ladda upp lite bättre inför VM. Om 15 dagar kliver han in i öppningsmatchen mot Stuart Bingham för att försvara VM-titeln...

Ronnie the Rocket

Kim Hartman en aning sarkastiskt (när Xiao Guodong äntligen får möjlighet att komma in och spela efter två centuryframes av O'Sullivan som bara kan beskrivas som O'Sullivanframes där spelet gränsar mellan uppvisning av pur perfektion och bara ren uppvisning):

- "Det är ju skönt det, att veta var ribban ligger någonstans... 2,60."

Imorgon blir det kvartsfinaler och om mindre än en månad är det VM!

Släng er i väggen Sjöberg o Sotamayor

Osis

Synd att en så här fin vädervecka ska krocka med China Open i Snooker. Då spelar det ju liksom ingen roll om det så skulle vara ljumma honungsdoftande vindar och fåglar som kvittrar Dylanlåtar eller om det regnar Staropramen, jag stannar inne i alla fall.

Snart börjar Ronnie O'Sullivan mot kinesiske talangen Xiao Goudong. Jag ska bara dra ned rullgardinen först.

"Folk är farliga, dom bits!"

Musiklyssnande är intimt förknippat med årstiderna. Lika självklart som Nick Cave skivorna plockas fram då hösten belägrar staden, lika självklart är det att våren har sitt soundtrack.

Därför har jag nu laddat min kära telefon med svensk punk från 70-talet slut och 80-talets början. För när temperaturen stiger upp emot tio grader och alla tusentals ton sabla grus sopas bort från cykelbanorna så är den enda musik som kan mäta sig med kroppens inre energinivå den som Ebba Grön skapade.

Det sprudlar, spritter och sprakar av musiken, sprängfylld av energi och Thåströms texter är precis lika aktuella idag som de var då och precis lika knivskarpt slående i all sin geniala enkelhet. Det är ju inte konstigt att Ebba Grön lyckades sparka liv i en hel nation och än idag, 30 år senare, fortfarande fascinerar och tilltalar varje ny generation.