På den här bloggen höjer sig två sporter över alla andra. Vid en första anblick ter de sig ytterst skilda från varandra. Den ena är världens snabbaste bollsport, den andra måste vara en av de långsammaste. Den ena spelas i shorts, den andra kräver att utövaren bär fluga.
Två grundläggande gemensamma nämnare har de dock. Den ena är bollen.
Bollen som trots sitt alltid så logiska beteende med minsta rörelse fast förankrad i fysikens lagar, bär på en mytisk oberäknelighet. En nästan religiös status där ingen ännu vågat utesluta att varje boll rymmer en egen vilja i sitt perfekt cirkelformade inre. Den människa som behärskar bollen vinner evig berömmelse.
Den andra är bordet.
Det sägs att egyptierna var de första att börja använda sig av bordet. Men även kineserna var tidigt ute. Dessa platser var vaggan för den mänskliga civilisationen och kanske föddes vår civilisation i och med att bordet uppfanns?
I antikens Grekland tog bordet plats som en viktig del av måltiden och sedan dess tycks dess betydelse för människan bara kulminerat. Under medeltiden uppstod myter om ädla riddare som tycktes basera sina hjältestatus på att sitta vid ett runt bord och idag tycks det otänkbart för människor att diskutera viktiga frågor ifall de inte har ett bord emellan sig.
På 60-talet rimmade Dylan på "table" i tre strofer i rad. Och han kommer undan med det. Hur kan det förklaras annat än med hjälp av människans intima förhållande till bordet?
Därför är det väl inte heller så konstigt att världens två mest prövande och sevärda sporter avgörs vid bordet. Den upphöjda bordsytan bildar ett eget litet universum, avskärmad från omvärlden. Likt en precolumbisk tid då världen styrdes av kyrkans vaga gissningar, är bordets värld platt med skarpa kanter, utanför finns intet. Spelarna som tornar upp över bordet och behärskar de mytologiska bollarna inom ramen för bordets yta blir därför likt det lilla universumets härskare, gudomligheter, Alpha och Omega.
Med min egna lilla religion, vi kan kalla den bordsreligionen, nu skapad och färdig ska jag gå och offra några små soffbord till Ronnie O'Sullivans och Wang Liqins ära. Sedan kan jag somna tryggt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar