Nu sitter en stor portion av Europas befolkning i sina TV-soffor för att titta på fotboll. Champions League engagerar, det är fotbollens finrum. Men det är något som inte stämmer med fotbollen. Det blir så primitivt, lockar fram de sämsta hos oss människor, både bland de som spelar och bland de som tittar.
Och trots att det nu handlar om absolut elitnivå så passas det fel, skjuts högt över, görs idiotiska kapningar och ställs dåliga offesidefällor. Perfektionen och briljansen glimtar bara till då och då. När spelaren tagit sin löpning och slagit sin passning kan han småjogga lite, snyta sig och gnälla lite på domaren. Själv får man sitta och vänta på den där glimten och genomlida massa slarv och dålig attityd.
Annat är det med Snooker och Ronnie O'Sullivan. Han kan hålla fast vid den där glimten av perfektion, dra och töja ut den, hålla den vid liv i tio minuter i sträck. Tio minuter på absolut maximal nivå av människans kapacitet (eller strax över), millimeterprecision, genitänkande. Samtidigt är han och alla hans kolleger belevade gentlemän, sportsliga ut i fingertopparna, harmoniska och behärskade.
Här har han en sådan där uppvisning i total perfektion. Inte en tillstymelse till snedsteg. Dessutom, till skillnad från fotbollen, lugna, kunniga kommentatorer. Missa för allt i världen inte stöten vid 7:20, t.o.m. Ronnie ser ut att ha problem att hålla sin belåtenhet inombords. Tio dagar kvar till VM...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar