Lite egoistiskt

Jag vet inte vad ni tycker, men i min smak känns det lite självcentrerat.

Var det inte den här killen som korsfästes för vår skull? Har jag fått det om bakfoten?

Skrällshanghai

Flera gånger under de senaste dagarna har jag påbörjat inlägg som skriver om alla överraskningar och fantastiska matcher som tagit plats i Shanghai under helgen. Jag har ojat och jublat, häpnat och förfasats, klagat och imponerats. Men hade allt publicerats hade bloggen min drunknat i namn, resultat och rankingplatser.

Nu har jag helt enkelt samlat det bästa av det värsta i en glödhet Top-12 lista som jag förmodar Aftonbladet kommer vilja köpa av mig när som helst.

Men innan jag börjar. Final mellan Ma Long och Xu Xin. Två spelare som inte får spela OS. Grattis Xu Xin, dagens seger är mer imponerande än vad OS-guldet kommer att vara.

Nu så! Vi börjar nerifrån och bygger oss upp till ett sagolikt crescendo:


11. Kristian Karlsson fortsätter sin sagolika form och slog koreanen Jeong Sang Eun med 12-10 i skilje. Jeong är trots sin unga ålder redan ett etablerat namn och håller en 67:e plats på världsrankingen att jämföra med Karlsson 173:e plats.

10. Kim Dong Hyun. Sydkorea har redan börjat fylla på med generationen efter Seo Hyun Deok, Kim Min Seok, Lee Sang Su och de andra. Kim Dong Hyun, 17 år, gjorde förra månaden ett hopp från plats 240 till 161 på världsrankingen. Han lär göra ännu ett hopp efter att först ha spöat upp Tysklands lite äldre talang Franziska, riktigt ordentligt, och sedan vänt 0-3 mot Pär Gerell (69) till 4-3. Sydkorea kommer på bred och sylvass front.

9. Grigory Vlasov. Mitt hjärta gråter när Kenta Matsudaira (44) inte kan få det att lossna och lägger med 14-12 i skilje mot ryssen Vlasov (170). Det är ohyggligt smärtsamt, plågsamt, frustrerande, vad händer Kenta?

8. Oh Sang Eun. Egentligen är det inte Oh som är skrällen. Egentligen är det Ma Lin som överraskar på ett negativt sätt. Oh fullkomligt kör över en håglös och riktigt dålig Ma Lin. Idiotvinds kärlek till Oh är dock ingen hemlighet och trots det svaga motståndet briljerade han i små ögonblick. Ska han fortsätta så här borde den regerande olympiamästaren göra sig själv en tjänst och lägga av.

7. Pavel Platonov. Vitryssen Platonov, rankad 142 ser ut som en skrattretande hobbyspelare, framförallt då han gör sin fruktansvärt fula backhandserve, det räckte dock för att slå ut Singapores Gao Ning (14). Obegripligt.

6. Ruwen Filus. Ena helgen slår han Ma Long, nästa helg Lee Sang Su ut i första omgången mot den gänglige, tyske deffen Ruwen Filus...

5. Patrick Franziska. Tysklands framtidsman börjar växa sig in i seniorpingisen, men det känns ändå lite overkligt att han slår gamle olympiamästaren Ryu Seung Min.

4. Idiotvinds favorit nummer 1, Japans 16 år gamla deff Yuto Muramatsu, rankad som nummer 159 i världen (inte länge till), går in och klår upp Tang Peng, nummer 31 i världen.

3. Kang Dong Hoon. En sydkorean, som jag aldrig hört talas om, som visserligen har noteringar på världsrankingen mellan 2004 och 2010 men som därefter försvunnit och som bäst varit rankad som 266, går in och slår Japans Seiya Kishikawa, rankad nummer 21 i världen. Galet.

2. Lee Chia-Sheng. Tydligen bara 16 år, började han i kvalet med att slå Jörgen och Asuka Machi. Sen avverkade han Yang Zi (49) och i nästa omgång rutinerade Österrikedeffen Chen Weixing (29). Det krävdes en Mizutani för att stoppa taiwanesen, men oj vilket genombrott!

1. Jiang Tiany (20). En av Kinas två OS-spelare, som varit så stabil sedan sin formsvacka efter VM-guldet 2009, åker på stryk mot Hong Kongs växande stjärna Jiang Tianyi. Det är en ohygglig skräll, visst har han potential Hong Kongesen (?), men hans vapen känns än så länge lite för lätta och trubbiga för att på nå en gigant som Wang Hao.

I väntan på fredagsmorgonen

Fredagen börjar tidigt. Ma Long mot Mattias Karlsson 07:00. Hur står det till med Ma Longs form? Skrällchans?

Dessutom ska ju inte mindre än 13 japaner igång.

Jag tror inte det är så illa med Ma Longs form, jag vet att Lee Sang Su är bra. Hur som helst, i väntan på fredagsmorgonen lutar vi oss tillbaka och låter Sam Harris montera isär och visa upp religionens gallimatias och dess, som han själv kallar det, moraliskt obscena tankegångar.

Ett dussin japaner

Asuka Machi (on courtesy of the ITTF)

China Open har knappt hunnit börja, men för Jörgen är det slut.

Seedad näst högst i kvalet hamnade han i en kvalgrupp med Lee Chia-Sheng, Taiwan och den japanske virnelvinden, Asuka Machi, båda 17 år gamla. Det dröjde flera år efter Jörgens VM-guld i Chiba innan de där två pojkvaskarna föddes. Båda lyckades dock vinna med 4-3 och Jörgen imponerade inte någonstans.

Bättre gick det för kvalets högst seedade spelare, Pär Gerell, två segrar och klar för huvudturneringen.

Yuichi Tokiyoshi, Masaki Yoshida och bloggfavoriten, 15-årige japanske deffen Yuto Muramatsu, har två gemensamma nämnare med Asuka Machi, förutom att de alla har jättehäftiga namn. För det första är de alla japanska bordtennisspelare och älskas därför av Idiotvind, för det andra vann de alla över den seedade spelaren i sin kvalgrupp och har en god chans att ta sig in i huvudturneringen på fredag där sju seedade japaner redan väntar. Dessutom är den seedade kvalspelaren Ryusuke Karube, med två segrar, redan kvalificerad. Ska vi få se 12 japaner i huvudturneringen?

New Noise

I Incheon City, Sydorea förra helgen besegrade Lee Sang Su självaste Ma Long. Alla som följt Idiotvind känner till den värme och spänning vi följt de sydkoreanska sparvarna växa upp till fullfjädrade rovfåglar. Det är en fantastisk resa vi har fått vara med på och den är inte slut än. Jag har faktiskt satt ihop en lite lätt avant-gardistisk hyllningsvideo angående Lees seger, bara en pytteliten flashback av slutbollarna som går att finna i slutet av inlägget. Tyvärr tycker jag att kvalitén på itTV:s sändningar har försämrats.

Förlusten i kvartsfinalen över Kazuhiro Chan måste varit en av karriärens tyngsta för Lee. Men även om vi unnade Lee den här segern så är Kazuhiro en annan bloggfavorit (han är ju Japan). Han är en obehaglig motståndare, inte minst för sin serve som det är omöjligt att se om det är under eller över i och det var inte så längesedan han blockerade ut Ma Long i tre raka set i World Team Cup.

Den koreanska publiken fick dessutom se Jörgen Persson i en begynnande OS-form. Seger mot den kinesiske framtidsmannen Bo Fang imponerar och han var inte heller helt borta mot Zhang Jike. Bättre har jag inte sett honom spela sen OS 2008...

Ännu roligare för Sverige var att Kristian Karlsson vann U21-turneringen efter vinster över bl.a. Irans Noshad Alamiyan och japanerna Asuka Machi och Jin Ueda. Fantastiskt imponerande. För övrigt tog sig både Kristian Karlsson och Mattias Karlsson in i huvudturneringen.

Tillslut stod Zhang Jike mot Xu Xin i final. Den äldre generationen, Wang Hao och Ma Lin, hade viftats bort och efter skiljebollar i skiljeset var det världsmästaren Zhang Jike som räddat en matchboll och tagit hem segern.

Nu börjar China Open!

Ma Long är förmodligen lite sugen på revansch.

Lee Sang Su är både sugen på revansch och fylld av självförtroende.

Karlsson & Karlsson är fyllda av självförtroende.

Japan ställer upp med 13 spelare i herrklassen.



De sex bästa kineserna är med. Jag känner på mig att minst en kommer att förlora mot en icke-kines.

Jag känner att utvecklingens vindar blåser och sakta men säkert förändrar världselitens pingislandskap så som vi är vana att se det.

China Open blir fantastiskt...

Ställningstagande

Imorgon är ännu en av monarkins jippodagar i den svenska "demokratin".

Vår monarki är en kvarleva från en tid då Sverige var en diktatur. Genom sin fortsatta existens håller den vid liv uråldriga uppfattningar och värderingar om personkult och vissa människors mera värde.

Många europeiska länder har härskats av kungar. Många av dessa har idag gjort sig av med sina kungar. Till exempel gjorde sig Frankrike av med sitt kungahus 1789. Är det inte dags för Sverige att frigöra sig, om än på ett mindre blodigt sätt, från kungahusets unkna rester.

Kungahuset är dessutom, av grundlagen, knuten till svenska kyrkan och dess kristna tro. Det är ett obehagligt och omodernt inslag i vad som förväntas vara en modern sekulariserad stat.

Alla människor borde ha rätt att välja både yrke, religion och liv på egen hand.

Det är inte värdigt ett land som Sverige att från födseln fängsla en av våra medborgare till ett förutbestämt liv i offentligheten, pålägga honom eller henne förfädernas härskarsymboler och genom lag påtvinga honom eller henne en övernaturlig tro på att mänskligheten befriats från synder vi ännu inte begått genom en mänsklig offergåva som gavs oss för 2000 år sedan, utan vår möjlighet att tacka nej och som hotar med en evig tortyr i eld ifall vi inte accepterar budskapet. Och sedan kalla denna människa för landets och folkets representant.

Det är helt enkelt inte okej 2012.

Vi kan alla, på det allra enklaste sätt, visa att vi inte vill vara en del av detta hyckleri genom att gå ur svenska kyrkan och gå med i republikanska föreningen.

Här är en länk till Republikanska Föreningens hemsida.

Här är en länk som hjälper dig gå ur svenska kyrkan .

Klarsynte Harris

Ingen följare av Idiotvind har kunnat missa min hänförelse för Christopher Hitchens intellekt, vältalighet och hans angrepp mot de religiösa ledarnas hyckleri. Ibland har jag också hyllat Richard Dawkins och hans fenomenala kunskaper, hans förmåga att förmedla sina kunskaper och inte minst hans outtröttliga strid mot de religiösa krafterna som hotar civilisationens framskridande och kunskapens spridande.

Men det finns ännu en favorit hos mig. Han är det mest klarsynta man kan tänka sig. Han framför argument som får oss att skämmas över att vi inte kommit att tänka på dem själva. Kanske har vi tänkt på dem, kanske har de legat och gnagt bak i huvudet på oss, men det är han som lyckas formulera och framföra dem för oss.

Det är fantastiskt fascinerande att höra, otroligt befriande och underhållande. Där Dawkins angriper med sina vetenskapliga kunskaper och Hitchens på sitt kompromisslösa, frispråkiga och brutala sätt attackerar Sam Harris med den mest självklara och enkla logik.

Han resonerar på en nivå och i en takt som ett litet barn kan följa med i, samtidigt är logiken i hans ord så dräpande att den fullständigt och fullkomligt ödelägger och förlöjligar hans debatterande motståndare.

Jadå Grillvante, tackar som frågar.

Men jag har inte haft något vettigt att säga på ett tag. Och alla som följt Idiotvind vet ju att allt som skrivs är av yttersta vikt. Fast nog finns det viktiga ting att skriva om.

Jag kan fortsätta att svära i all evighet åt att bara två spelare per nation får delta i de olympiska spelens bordtennisturnering. Ett beslut som förvandlar OS-turneringen till en parantesartad inbjudningsturnering där drygt 15 av världens 40 bästa herrspelare, 4 av de 10 bästa, inte tillåts tävla p.g.a. sin nationalitet. Den som vinner OS kan inte kalla sig världens bästa pingisspelare. Han är bäst av dem som fick vara med.

Jag kan skriva om hur Ronnie O'Sullivan seglat fram till en kvartsfinal i VM medan Higgins blev överkörd i andra omgången av en pånyttfödd Stephen Hendry.

Jag kan uppmärksamma att Bob Dylan nyligen tilldelats Presidential Medal of Freedom Award. Därmed sällar han sig till en skara storheter som Walt Disney, John Wayne, T.S. Eliot, John Steinbeck, Duke Ellington och Ella Fitzgerald. I sällskapet finns också mindre imponerande individer som Dick Cheney, Tony Blair, Ronald Reagan och Madeleine "Not-so-bright" Albright. Dylan brukar hur som helst alltid bli jätteglad över sina utmärkelser:

Eller så kan jag bara visa hur domarborden kan se ut i Norge:

Något av det viktigaste kanske ändå är att understryka hur lik Idiotvinds och Thåströms musiksmak är. På den nyligen släppta Thåströmskivan (som bara det är värt att skriva om) nämner Thåström i låten Samarkanda, förutom Velvet Undergrounds Venus in Furs, både Dylans The Ballad of Hollis Brown och Gun Clubs helt fantastiska Mother of Earth. Det är ju en av mina absoluta favoriter med Gun Club. Givetvis undantaget världens bästa låt, Anger Blues.