Nu har det tagit fart i en gammal tråd så det är bara att släpa fram den i ljuset igen och frossa i åsikterna och argumenten. Först kommer Grillvantes inlägg och sedan mitt svar. Fortsätt diskutera!
”Beatles överskattade, hoppsan den var ju bra! Utan någon som helst analys raderas ett av världens genom tidernas mest betydelsefullaste band och placeras strax under ABBA. Beatles som la av 1970 och har inte fått visa vad de kan som band under 38 år sägs inte hålla för tidens tand. (den e ju go) Jag är inte ett rabiat Beatles fan, men kan ändå se att vi får inte jämföra en tidsepok med en annan.
Har Bob Dylan egentligen gjort något ingripande sen i slutet av Vietnamkriget, förutom att så gott som hela tiden glädja textanalytikerna och de redan ingrodda fansen. Än så bra, men hur omvälvande är Bob idag? Kan kännas lite kuriosa, som att citera Oscar Wilde ungefär.
Musik är inte bara justa texter i en mans sanna miljö, utan även alla de oidentifierade yttringar som egentligen är den stora delen av musiken. Liverpoolbandet levererade ibland stor musik, vass attityd mot det etablerade, och det glöms lätt bort att Beatles stod för den enskilt största sociala förändringen bland ungdomar som fortsätter att påverka oss än idag.
Att de finns med på samma disslista som ABBA är bara dumt.”
/En grillvante på krigsstigen
Spännande med en Grillvante på krigsstigen! En visualisering av den tanken blir ju helt fantastisk.
Att lista överskattade/underskattade är ju så otroligt relativt. Ingen kan ju överskatta betydelsen Beatles spelat för den moderna musikhistorien, utan tvekan är de ju ett av de största och mest betydelsefulla banden någonsin.
Samtidigt är de ju också ett av de högst uppskattade banden någonsin, kanske så högt uppskattade att de slår över till överskattning trots all uppskattning de förtjänar.
Det betyder ju inte att de sätts i samma rum som ABBA rent musikaliskt eller i grad av betydelse för musikens utveckling. Bara att deras uppskattning i förhållande till deras prestation är överskattad. Vad jag menar är att Johan Lindqvists lista inte är någon ”disslista”, åtminstone inte en lista som dissar banden och artisterna utan snarare en som dissar bedömningen av banden.
Och det är klart att mycket av Beatles musik står emot tidens tand men jag tycker Clinton Heylin (författare av biografier om bl.a. Dylan, Beatles, McCartney, Van Morrison m.m) säger det så bra: ”After 10-15 listening to The Beatles White Album, I think I got it figured out and after a 100 listenings to Blood on the Tracks (Dylan, reds. anm) I don’t think I got it figured out. And to me that’s the difference.”
Där träffar han kärnan så fint. Och visst Dylan har inte revolutionerat musikvärlden lika mycket efter 1975 som före, men vem har det? Det bir ju orättvist att spekulera i vad Beatles hade kunnat göra. Och visst handlar det mycket om intern beundran inom Dylankretsar men 1998 belönades han trots allt med en Grammy i USA för årets bästa album (Time Out Of Mind), där bl.a. Paul McCartney var en av de övriga nominerade. Så nog når han fortfarande en bit utanför oss Dylantokar.
1 kommentar:
Äntligen! Beatles slängs inte iväg som en passage på en Vecko Revy – lista med ABBA i samma andetag.
Dylan är stor, och i verkligheten ett geni och ett geni är svårt att överträffa, och dess mindre går att överskatta. Och alla håller nog med om genialiteten hos Beatles är obestridd aven om det inte är var och ens smak.
” Vad jag menar är att Johan Lindqvists lista inte är någon ”disslista”, åtminstone inte en lista som dissar banden och artisterna utan snarare en som dissar bedömningen av banden.”
Jag ser nog ingen större skillnad –och värre vore kanske en passiv andrahandsbedömning som visar sin egen åsikt genom att reducera andras uppskattning av bandet. Eller vem står för just denna bedömning?
Skicka en kommentar