Ni som inte lät er imponeras av den förra ljusshowen.
Kolla på det här, kolla på det här, kolla på det här!
För nu blir det ännu häftigare. Det här är Another Brick in the Wall från samma konsert.
Ljusexplosionerna är så totala, jag har aldrig, varken förr eller senare sett så mycket ljus på samma gång. Mina föreställningar av jordens undergång var mindre dramatiska än vad som utspelade sig på scen genom alla dessa tusentals strålkastare.
Och laserkanonerna! Som jag bara trodde fanns på film. De sköt iväg laserstrålar som nådde ända upp till molnen, jag minns hur jag bara gapade, det var som att ha landat på en annan planet.
Allt ljus var så starkt, så mycket, så kompakt, så att jag var säker på att det gick att ta på det. Hade jag haft en hink hade jag kunnat fylla den med ljus och ta med hem. Hela Göteborg måste kortslutits under konserten.
Och mitt i detta ljuskaos stod ett par trevliga farbröder i jeans och t-shirt och till synes helt utan ansträngning producerade de den högsta och mäktigaste musik jag hört. För vilken musik det är! Musiken är så bra att den inte hamnar i skymundan av ljuset, hörselintrycken överträffar t.o.m. synintrycken.
1 kommentar:
Nu pratar vi om the mother of all gigs, jag var där 1994 på Ullevi. En spelning som i Pink Floyds innersta kretsar klassas som en av det bästa bandet gjort.
På tal om effekter - alldeles före konserten var det ett lätt regn som sakta upphörde för att mynna ut i ett tunt högt molntäcke som täckte hela Göteborg. När laserkanonerna träffade molnen fick arenan en känsla av ett gigantiskt tak som var bland det mäktigaste jag skådat.
Musiken, akustiken tillsammans med det effektfulla var nästan för mycket att ta in. Jag hörde röster och skrik omkring mig under de få andhämtningarna som gavs; DETTA ÄR INTE SANT!
Ganska kaxig - i tron att jag var en luttrad konsertbesökare, och blev totalt knockad.
Skicka en kommentar