Djupa funderingar

Varning för ett långt inlägg - men det är mycket intressant, jag lovar.

Ikväll var min lediga kväll och därför passade jag på att gå och se en elitseriematch i bordtennis med några bekanta pingisvänner. Underhållningen var väl inte på topp men en del sevärd bordtennis blev det. På hemvägen kunde vi höra rapporteringen från kvällens allsvenska matcher där reportrarna tackade för att det äntligen var halvtidsvila så man slapp se det bedrövliga spelet. Aktiv som min hjärna är gjorde den genast en parallell och jag konstaterade att pingisens elitserie trots allt håller en oändligt mycket högre nivå än fotbollens allsvenska.

Men hur kommer det sig att svenska fotbollsspelare generellt är så dåliga rent tekniskt? Har ni tänkt på det? Förmodligen inte, eftersom vi tar det som en självklarhet att vi i Sverige spelar enkelt, taktiskt, tjongar då det behövs och har spelare som Petter Hansson och Johan Mjällby som nyckelspelare. Finliret, det snabba passningsspelet, den tekniska briljansen och delikatesserna lämnar vi åt brassar, spanjorer m.m. så är det ju bara, det vet ju varenda människa.

Men varför är det så? Är svenskar födda med sämre teknik och bollsinne än sydeuropéer och sydamerikaner? Ja, säger säkert en del. Varför är det i så fall inte samma visa i andra sporter? Finns det någon annan sport där svenskarna är kända för sämre teknik än övriga världseliten? Ishockey? Friidrott? Tennis? Pingis? ”Ja, vi svenska pingisspelare har ju inte samma teknik som de sambalirande brassarna, vi får fegspela och hoppas på att de slår bort sig.”

Nej, tanken är skrattretande, det är snarare tvärtom. Svenskar är kända för god teknik och har inom många idrotter varit föredömen och föregångare. Inte minst inom pingisen där vi dessutom kan skryta med en av världshistoriens största bolltrollare genom tiderna. Jan-Ove är ju lika teknisk, bollbegåvad, kreativ och sevärd som både Maradona och Ronaldinho. Eller titta på spelare som Peter Forsberg inom hockeyn eller vissa av våra gamla handbollsstjärnor från Bengan-Boys storhetstid, samma sak. Världsstjärnor kända för sin teknik och kreativitet, inte för sitt positionsspel eller för sin råstyrka.

Jag är säker på att fotbollstränarna, om de bara vågar fråga, kan få hjälp av tennis-, hockey-, handbolls- och pingistränare, idrotter där vi är eller har varit världsledande, om hur man lär ut teknik, hur man behandlar en boll och hur man föder ett kreativt och positivt klimat där ungdomar vågar testa nya saker och använda sin fantasi.

Så nästa gång ni ser laguttagningen till vårt fotbollslandslag med 95% konditionsstarka träben eller nästa gång ni ser allsvenskans lag passa fel, backa hem och sparka långbollar för att det är det vi kan bäst, acceptera det inte. Kräv samma sak av våra fotbollsspelare som vi kräver av våra andra idrottsstjärnor.