1980-talet var ett förvirrat årtionde. Det säger ju inte så mycket när det kommer från mig, jag föddes ju i början av just det årtiondet och var ett mycket litet oförstående barn under hela dess tidslopp, så det är klart att det var förvirrande för mig. Ska jag vara ärlig fattade jag inte ett dyft. Men även andra människor brukar säga så.
Och visst var det märkligt. Så motsägelsefullt på något sätt, jag har alltid haft en nostalgisk hatkärlek till 80-talet.
All fantastisk musik som föddes under 70-talet, den storartade rockmusiken och den revolterande punken, den ersattes under 80-talet av syntar. Punkare med trasiga kläder och långhåriga rockmusiker med gamla kläder ersattes av artister med färgglada kostymer med axelvaddar. Rockmusikerna permanentade och tonade håret, sminkade sig. Hårspray var ett måste. Europe och Roxette var kända världen över och här hemma i Sverige var Orup och Anders Glennmark populära.
Men samtidigt var 80-talet skådeplatsen för Sveriges kanske bästa band någonsin, Imperiet. Och i skuggan växte den extrema hårdrocken fram. Death Metal, Black Metal, Thrash Metal osv. Musik som spelat en så stor roll under min uppväxt.
Dylan gjorde å sin sida sin absolut sämsta musik under 80-talet, musik jag aldrig lyssnar på, som man som Dylanfantast skäms då man hör. För honom var 80-talet förmodligen mer förvirrat än för någon annan. Samtidigt finns det sådana guldkorn att hitta från just 80-talet, låtar som kan mäta sig med vilken höjdpunkt som helst i hans karriär. When the Night Comes Falling From the Sky, Caribbean Wind, Every Grain of Sand och Blind Willie McTell förstås, för att inte tala om Brownsville Girl och så hela Oh Mercy-plattan så klart.
När jag var yngre hade jag ofta en längtan tillbaka till 80-talet, saknade Imperiet och Europes storhetstid och tyckte inte 90-talet hade något att erbjuda. Det kändes som allt blev kallare, stelare, plastigare då 80-talet försvann. Jag var som en gammal man som tyckte allt var bättre förr när jag bara var tolv. Men det låg nog något i det, jag vet inte om 2000-talet är så mycket bättre heller, det kanske aldrig kommer bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar