Efter att ha gjort personlig säsongsdebut vid det blåa bordet är kroppen nu så sliten att det känns som ett sjöodjur tuggat på den. Ett växtätande sjöodjur, ni vet såna som har ganska trubbiga tänder men starka uthålliga käkmuskler som kan mala på sin föda i flera timmar innan de inser att det den tuggar på inte tillhör växtriket och därmed spottar ut det. Så känns det.
Som tur är har jag den bekvämaste kontorsstolen söder om Arjeplog. Armstöd, nackstöd, hjul, smidiga rotationsmöjligheter och dessutom tippar själva sittsektionen bakåt alldeles lagom mycket när man lutar sig bakåt.
Ifall Joo Se Hyuk ringer på dörren ska jag öppna och fråga om han har några bra tips på defensivövningar där man kan koppla om till offensiven och om Bob Dylan ringer på öppnar jag för att kyssa hans fötter. I övrigt finns det ingenting som kan slita mig från min kära stol ikväll.
Hatet mot alla som inte tror pingis är jobbigt brinner nu starkare än vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar