Lågmäld genialitet

På tal om kanadensisk musik, The Band är ju till större delen ett kanadensiskt band. De fick väl aldrig det erkännande de förtjänade av publiken, men bland kollegerna, där var det annat. The Beatles fick en tidig kopia av kanadensarnas debutskiva "Music From the Big Pink" och spelade sönder den. Deras önskan var att lyckas göra en skiva som var lika brittisk som "Music From the Big Pink" var amerikansk har de sagt.

George Harrison hade hälsat på The Band och Dylan i deras rosa hus i Woodstock där de satt och jammade dagarna i ända. Han kom hem till sina Beatleskollegor och sa: "The Band is too much. They're just living, and they happen to be a band as well."

Eric Clapton har berättat för The Bands gitarrist Robbie Robertson att en av anledningarna till att han la ner Cream var The Band. "When I heard that music, I felt we were dinosaurs and what we were doing was rapidly becoming outdated and boring".

Mick Jagger och Marianne Faithful ägnade veckor med att lyssna uteslutande på Dylans och The Bands gemensamma skapelser. När The Rolling Stones sedan släppte sin "Beggars Banquet" fanns det lilla budskapet "Music from the Big Brown" med på konvolutet.

The Band framstår som professorer i musikens konster, allt de gör andas sådan fullkomlig musikalitet, arrangemangen bara ramlar ur dem så retsamt naturligt. De var mästarna av den lösa, avslappnade musiken, vansinnigt opretentiös och i total kontrast till den psykadeliska vågen som Rolling Stones och The Beatles ledde.

Musiken smyger sig på en, de låter först bara som ett jammande gäng utan någon riktig plan. Ibland sjunger Rick Danko, ibland Richard Manuel och ibland är det Levon Helm bakom trummorna som sköter sångare. Ibland sjunger de allihop. Det finns inga yviga gester, inga superlativ, snarare är musiken som en skickligt framförd underdrift och det är upp till lyssnaren att upptäcka alla dimensioner och all briljans som gömmer sig under den till synes opolerade ytan.

Det är lite som Alessandro Del Pieros pass mot Fiorentina i höstas. Det är bara en liten lös petning. Och ingen kan på förhand ana eller förutse tanken bakom den. Men då bollen når sin mottagare slås alla av graden av genialitet som ligger bakom, ingen annan hade kunnat komma på samma lösning. Fast vi måste ändå lägga på några nollor när vi pratar genisumman hos The Band.