Så sa Phil Ochs. Bruce Springsteen har sagt:
"...that snare shot sounded like somebody had kicked open the door to your mind"
Och han har ju så rätt, virveltrumman smäller till som ett skott och någonting har onekligen sparkats in, raserats, för i nästa ögonblick kommer Like A Rolling Stone vällande ut genom högtalarna som en ostoppbar kraft. Det är så den börjar, "Highway 61 Revisited". Jag vill inte säga att det är Dylans bästa album. Men det finns många Dylanalbum som inte är lika bra - och inget som är bättre.
Al Kooper som på ett omtalat sätt medverkar på skivan säger:
"I was just caught in this whirlwind (...) of being tacked on to this music that was going to be forever (...) and knowing that it was gonna be forever."
Skivans producent, Bob Johnston, har sitt eget sätt att förklara vad som hände som han berättar vilt gestikulerande och skrattande.
"I believe in giving credits where credits due, I don't think Dylan had a lot to do with it. I think God, instead of touching him on the shoulder, he kicked him in the ass. Really! And that's where all that came from. He can't help what he's doing. I mean, he's got the Holy Spirit about him. You can look at him and tell that."
Vad har Dylan själv sagt? När skivan efter blott sex dagar i studion var färdiginspelad konstaterade han att han aldrig skulle kunna göra ett bättre album. Helt fel hade han inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar