En doft av guld

Det är nästan två månader kvar. Men jag ser fram emot Junior EM i Prag något alldeles vansinnigt. Anledningen är vår Herrjuniortrupp som skickas till Tjeckiens huvudstad i blågula Stigakläder. Här kommer de huvudsakliga argumenten till min febriga längtan.

• Truppen är ett år äldre - ett år bättre. Förra året var i stort sett samma gäng i lagfinal, då med ett år kvar i klassen. Nu är alla ett år mer rutinerade, ett år närmare sin topp som pingisspelare.
• Forehandsläggan. Den tillhör Mattias Karlsson, han svingar jättesläggan med sitt kortnabb som gör bollen så blytung att få upp om man nu väl hinner få racket på den. Om man nu vill få racket på den.
• Kristian Karlsson kanske kan vara skadefri. Utan att ha exakt koll så verkar det som Sveriges högst rankade och mest rutinerade herrjunior, Trollhättesonen Kristian Karlsson nu lyckats hålla sig oskadd i minst ett par månader. Förra året fick laget klara sig utan honom större delen av turneringen, det blev silver ändå.
• Mattias Översjö är tillbaka. Byttorps bollbegåvning är tillbaka i landslaget efter en lång tid i frysboxen av för mig inte helt kända anledningar. Märkligt tycker jag dock att det varit. Honom vi Sverige också klara sig utan förra året. Hur ska det då inte gå i år?
• Drömpingis. Översjö leder oss in på det sista och starkaste argumentet, kolla här:

Det är helgens semifinal i Junior SM. Översjö leder 1-0 i set och 12-11 i andra set mot topseedade Kristian Karlsson då den här bollen äger rum. Översjö vann matchen med hela 4-0.
Här är bollen igen från en annan, bättre vinkel fast inte i sin helhet.



Kristallkulan visar inte bara mörker och djävulskap när man tittar in i svensk pingis framtid.