Europas nationalsång

På tal om Europa.

Jan Hammarlund var inte som andra proggare. Hans proggkollegor kunde vara högljudda, kaxiga, bitande sarkastiska och delade ut kraftiga sparkar i skrevet på etablissemanget. Mikael Wiehe skorrade med sina skånska "r" och Ulf Dageby muckade gräl med sin uppkäftiga göteborgska.

Men Jan var för mild, för snäll, för skör, för god för denna värld med sin spröda, bräckliga stämma. Han hade inte kraften att sparka och slå eller hånskratta, han kunde bara sitta och älska det fina i världen och gråta åt allt det fula, åt alla orättvisor och lida med alla människor som drabbades. Hans sånger var elegier, klagosånger, drypande av sorg och genuint mänskligt medlidande.

Jag vill leva i Europa, skriven under Kalla Krigets mörka hot om ond bråd död, är en smäktande kärleksballad till Europa och samtidigt en sorgesång om hur vårt älskade Europa kuvas under skuggan av hat och hot om kärnvapenmissilernas apokalyps.

Att det finns ett liveframträdande med Jan Hammarlund från 1983 på Youtube illustrerar hur nödvändigt vårt Youtube är. Att klippet inte ens har 500 visningar medan Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest har miljontals visningar visar vilken sjuk värld vi lever i.

Den borde vara Europas nationalsång.