Jag har inte lika mycket emot den europeiska schlagerfestivalen som den svenska. Att hela Europa efter århundraden av krig, ockupationer, etniska rensningar osv, kan samlas som en enda stor familj och sjunga lite tillsammans. Det är något fint med det. Betydligt bättre än när den svenska schlagerfamiljen samlas i sitt egna lilla badkar och sitter och skrubbar varandras ryggar i vad som måste vara det smutsigaste, äckligaste, grumligaste badvatten som skådats.
Tyvärr så handlar det ju inte så mycket om musik. Vad som definieras som "schlager" har jag aldrig fattat men att det handlar mer om käcka leenden, intetsägande texter, välkorreograferade dansnummer, smärtsamt traditionellt låtskrivande och nyskapande kläder än om musik, det har jag fattat.
Därför är det så osannolikt hur varenda löpsedel idag kan prydas av det svenska bidragets framgångar. Jag skulle vilja skriva något om vår idiotiska massmedia, men det är ju inte sant. Dom vill ju bara sälja, så dom skriver om vad folk vill ha. Alltså är det ju folk som är dumma, så förbannat dumma. Idiotvinden blåser som en orkan genom vårt samhälle.
Sen, apropå Europas schlagertävling, har jag aldrig kunnat förstå vad Israel har att göra i vår europeiska "visa-upp-sig-på-scen-fest". Dom tillhör inte Europa. Och ska vi bjuda in grannländer till Europa i vår plastiga festival så borde väl fler än Israel bjudas in?
Rent geografiskt ligger ju bl.a. Libanon, Syrien och Palestina lika nära eller ännu närmre Europa. Har dom blivit inbjudna? Varför får Israel vara med i vår europeiska familj?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar