Ikväll, lördag, klockan 21:14 gick jag och slängde mina kassar återvinningsskräp. Jag såg precis vad det uppklädda sällskapet jag mötte i porten tänkte, de piffigt uppklädda damerna och de stiligt machoklädda herrarna:
- Oj, oj, där är en grabb som lever livet som om "there is no tomorrow", tänkte dom.
Jag tänkte forma fingarna till ett V-tecken och säga:
- "I'll sleep when I'm dead", men så kände jag att det var lite överflödigt. Mina träningsbyxor och påsarna med tomma konservburkar och gamla mjölkpaket talade ju sitt tydliga språk att jag vandrar på den vilda sidan här i livet.
Hade jag verkligen velat imponera på gänget på väg ut att roa sig i Göteborgs nöjesnatt hade jag ju kunnat avslöja att jag tillbringat fredagkvällen och natten samt hela lördagen i Långemåla. Då hade de vetat vilken hårding de hade att göra med.
Tyvärr innebar ju Långemålavistelsen med övernattning i en friggebod att bloggen legat död som en fisk på ett tefat i ett dygn. Och inte lär det bli bättre nästa helg då det är nästa småländska avkroks tur att erbjuda mig sitt nattkvarter.
Livet som pingistränare är, som många skulle påstå, inte så glamoröst. Inga kappsäckar med guldmynt, inga diamanter, inga sidenlakan eller privatflygplan och ingen rysk kaviar. Men det är rikt på vardagsglamour; en Loka inköpt på Statoil, en insutten Volvofåtölj och välbekanta medhavda lakan. Jag skulle inte vilja byta det mot något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar