Bellmans lyrik, Thåströms röst - den heliga tvåenigheten.
Men det går inte att sätta ord på det här, inget att jämföra med...
"...though I cannot explain that in lines"
...som Dylan sjöng.
Fredmans Epistel N:o 81
Till grälmakar Löfberg i stärbhuset vid Dantobommen, diktad vid graven.
Dedicerad till Doktor Blad
"Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frère,
Inom ett mörker sig slutar,
Hur guld och purpur i skoveln, den där
Byts till grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älv
Och tre gånger sen dödgrävaren själv,
Mer du din druva ej kryster.
Därföre, Movitz, kom hjälp mig och välv
Gravsten över vår syster!
Lillklockan klämtar till storklockans dön,
Lövad står kantorn i porten
Och vid de skrålande gossarnas bön
Helgar denna orten.
Vägen upp till templets griftprydda stad
Trampas mellan rosors gulnade blad,
Multnade plankor och bårar,
Till dess den långa och svartklädda rad
Djupt sig bugar med tårar.
Så gick till vila från slagsmål och bal,
Grälmakar Lövberg din maka,
Där, ditåt gräset långhalsig och smal,
Hon än glor tillbaka.
Hon från Dantobommen skildes idag
Och med henne alla lustiga lag.
Vem skall nu flaskan befalla?
Torstig var hon och uttorstig är jag;
Vi är torstiga alla."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar