Nu har jag lyssnat på Barack Obamas segertal fyra gånger. Men, jag säger ungefär som Grillvante brukar säga ”jag är inget rabiat Beatlesfan” fast jag säger då istället, jag är inget rabiat Obamafan. Jag tycker det är trevligt att USA för omväxlings skull nu fått en president som inte är gråhårig och rynkig. Sen är det så klart en bonus att han verkar ha en stor portion förnuft.
Men anledningen till att jag lyssnar på talet om och om igen är för att det är så bra. Visst det är amerikanskt och pråligt men vilken talare han är. Han ändrar tonfall och röstläge, gör otroligt snygga konstpauser och han använder underbara formuleringar som t.ex. ”It’s been a long time coming”, ”It [the campaign] grew strength from the young people who rejected the myth of their generations apathy” eller…
”and all those watching from beyond our shores, from parliaments and palaces, to those who are huddled around radios in the forgotten corners of the world; our stories are singular but our destiny is shared and a new dawn of american leadership is att hand.”
Det är som musik.
Och vad det gäller musik, en del menar att texten aldrig är lika viktig som musiken, men för min del kan en bra text levererad på rätt sätt vara hela behållningen, skit i musiken. Och då menar jag inte att texten räddar dålig musik, men den klarar sig utan musik.
4 kommentarer:
"It's been a long time comin" är ju en Springsteen-låt, och med tanke på att Obama använt Bossen i valkampanjen så kan det kanske vara en homage från Presidenten till Chefen.
Ah, se där. Då blev det ju ännu mer imponerande. Kan det vara så att Springsteen är hans talskrivare?
Annars påminner hans tal mycket om brandtalen som hålls i filmer som t.ex. Sagan om Ringen. Finns det inte slående likheter med Sarumans tal när han står i Orthanc och skickar sina trupper till Hornborgen?
Bortsett då från att Saruman talar inför orcher och Uruk-haier som han skickar för att förgöra mänskligheten. Men formuleringarna...
Riktigt bra låt, om man nu kan kalla den så. Mina ögon har öppnats för Tom Waits.
Var på konsert med Tomas Anderson Wij idag. Bra live, och texter som inte hamnar på "dagens urusla text".
Ah, underbart! Syftet med min blogg är uppfyllt.
Ska se om jag inte kan hitta något snedsteg hos Herr Andrsson Wij. Har ingen koll på hans musik men minns att han var med i studion då SVT:s kunskapskanal sände Martin Scorceces Dylanfilm. Kanske är han värd lite uppmärksamhet för att se ifall han lyckas utmärka sig i den gigantiska Bellmanskugga alla svenska trubadurer hukar under.
Skicka en kommentar