Ett begrepp som jag stött på flera gånger senaste tiden är "Dylanskt flow". Recensenterna skriver att den och den artisten nästan har ett Dylanskt flow i sina texter. Det betyder att några begåvade själar har lyckats knåpa ihop några rader på ett välkomponerat sätt samt besitter förmågan och tekniken att framföra dem så att det blir ett väldigt naturligt flyt.
Men jag har aldrig hört att någon skulle stå i paritet med Dylan i flow-konsten, men det säger väl sig självt. När Dylan flowar fram sina textrader med en frasering som få kan mäta sig med så får man en känsla av att precis så här satt orden ihop från början. Innan någon bröt isär hela ordpusslet och blandade dem huller och buller så att vi fick möjligheten att använda dem i den ordningen vi ville. Och förmodligen spelades just de ackorden i exakt den rytmen då pusslet sattes ihop en gång i tiden.
Det låter som Dylan sätter ihop pusslet igen. Ord som "naturligt" och "sjävklart" blir till underdrifter när Dylan börjar flowa med sitt Dylanska flowande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar