Ett faktum man aldrig kan komma ifrån inom pingisen är att det på alla tävlingar, förutom spelare, är fullt av föräldrar i hallen. Det är med all säkerhet samma inom alla andra sporter. Vart man än vänder sig så ser man föräldrar i alla dess former. De flesta hanterar rollen som förälder-till-ett-tävlingsidrottande-barn (FTETB, som jag kallar dem) alldeles utmärkt. Men sedan finns det ju de som sätter foten i någon av de fallgropar som finns på vägen.
Som tränare utvecklar man ett väldigt tränat öga för de olika föräldratyperna och noterar uppmärksamt skillnaderna eftersom de givetvis påverkar adepterna i oerhört stor utsträckning. Här kan jag nu bjuda på en liten sammanställning av de farligaste typerna av FTETB-beteende.
Cyklopen – Till skillnad från många andra föräldrar som ser tävlingsverksamheten som en social verksamhet, som kan glädjas med andra ungdomars framgångar och lida med dem i deras motgångar så har Cyklopföräldern bara ett enda öga och det är ständigt låst på det egna barnet. Hela arrangemanget, förmodligen hela världen kretsar kring detta unika barn, all möjlig hänsyn och alla världens undantagsregler ska tillämpas för att livet ska bli en enda lång dans på rosor. Föräldern själv har tagit på sig rollen som huvudansvarig för planterandet av rosorna och bortrensandet av minsta lilla löjliga antydan till taggar eller ogräs.
Revanscheraren – En annan kategori är de föräldrar som bär på en bitterhet över att de själva aldrig lyckats uppnå något stort. Därför ska de nu få känna på den välsmakande framgångens sötma genom sina barn istället för den bittra eftersmaken av medelmåtta och misslyckanden de tuggat på så länge. Dessa föräldrar är oerhört resultatfixerade och pressar barnen hårt. Framgångarna kommer i första hand, barndomen i andra hand.
Utageraren – Sen finns det de föräldrar som av någon anledning inte kan hålla sina känslor i styr. Dessa är de mest tragiska men samtidigt de mest underhållande. Vredesutbrott och utskällningar riktade mot domare, funktionärer, motståndare och inte minst de egna barnen är inte ovanligt då deras besvikelse får flöda fritt. Men det finns också mildare men ack så barnsliga och skadliga varianter då föräldern låter sin besvikelse läcka ut i fel riktning (”Nu har du missat två upplägg i rad” sa en pappa högt idag då sonen tappade 9-7 till 9-9). Även om det på långt håll kan se roligt ut borde dessa föräldrar inte få komma i närheten av en idrottshall.
Drömmaren – Slutligen har vi en försvinnande liten kategori föräldrar som själva är aktiva, som ser sin egen karriär som betydligt viktigare än barnets och som inte gett upp hoppet om framgångar. Då de lottas mot sina barn i tävlingar ser de inga problem i att köra över dem för att sedan sträcka en segerrusig näve i skyn och med eldig blick bryta ut i ett ”SSCCHOOOLLEEEE!!!”…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar