Några nya inslag på bloggen är på gång, bl.a. startas nu en ny serie. Varje vecka presenteras en ny låt som håller absoluta elitklass av en eller annan eller flera anledningar. Detta sker som ett svar på flera läsares önskemål och första veckans val är också inspirerad av en läsarbegäran.
Bakgrunden till seriens titel är tudelad. Dels är den inspirerad av systemet i Windows Media Player där man kan betygsätta låtarna i sitt bibliotek med en till fem stjärnor och det är huvudsakligen från detta bibliotek låtarna hämtas. Men den är också inspirerad av alla tusentals gånger vi pingisspelare fått frågan ”Hur många stjärnor har ditt rack? Är det femstjärnigt?” Fram tills det att en statlig utredning tillsätts som tar reda på var denna legend om femstjärniga rack kommer ifrån lär vi aldrig få veta ifall det bara är en otroligt effektiv vandringssägen eller ifall barn föds med denna fråga inprogrammerad i sitt DNA.
Veckans första femstjärniga rack är en liveversion av Nick Caves mästerliga Mercy Seat. Tyvärr är det en amatörinspelning och ljudet svämmar över och dränker sången i slutet. Men det är trots allt en mästerlig version som, till skillnad från det kaotiska och panikfyllda originalet, börjar stilla och sakta släpar sig uppför trappstegen till ett crescendo.
Nick Cave är en professor när det gäller låtskrivande. I Mercy Seat skildras dödsstraffet, den elektriska stolen, vårt rättssystem och den dödsdömdes irrande tankar då han brottas med livets sista ögonblick och sin tro. Jag vet inte om det är texten, musiken, hans inlevelse eller hans röst som gör att de kalla kårarna går som en skördetröska längs ryggraden:
“In Heaven His throne is made of gold
The ark of his Testament is stowed
A throne from which I'm told
All history does unfold.
Down here it's made of wood and wire
And my body is on fire
And God is never far away.”
Det är väl en kombination.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar