Bordtennis har blivit en fuskande dopningssport. Vem hade kunnat tro det? Steget från en av de mer ärliga sporterna till en smutsig fusksport skedde över en natt. Närmare bestämt natten mellan den 30 juni och den 1 juli.
Fast det är ju inte spelarna själva som dopar sig som i de flesta andra idrotter, istället är det racken som dopas. Förbudet mot limning och boostning har lockat fram det allra mörkaste hos världens pingisspelare. Klassiska försvarsargument som tidigare bara hörts från bloddopare och liknande avskum hörs nu av "hederliga" pingisspelare: "Det är ingen som kommer kolla det", "Det går inte att upptäcka i kontrollen ändå", "De andra fuskar ju också" osv. Inte ens jag har rent mjöl i påsen då jag limmade på mitt nya forehandgummi, ett Hurricane II, med ett gammalt numera otillåtet lim.
Inom pingissverige haglar nu anklagelserna om vem som fuskar och ingen vågar lita på någon.
Vart är världen på väg när man inte ens kan lita på pingisspelarna?
"Och när John och Yoko Lennon
har gått på psykoanalys
och Robert Zimmermann har flytt till landet med miljonerna
och när pingisspelarna börjat fuska
och fifflar med rackets kemi
och man försöker muta oss med bilder av visionerna
och när prinsar och presidenter ljuger medvetet i kapp
och när dom som skulle säga sanningen
har börjat ta tillbaka det dom just har sagt,
då kommer Lille Gerhard hem till mej och häver sej på tå och viskar,
vem i hela världen kan man lita på?"
(Vem kan man lita på? - Hoola Bandoola Band, 1972)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar