Varje dag passerar jag bygget av Nya Gamla Ullevi på vägen till mina föreläsningar. Det går ju inte att låta bli att imponeras av den eleganta arenan som växer fram. Men samma tanke dyker upp varje gång jag blickar över det ståtliga, storslagna bygget.
Det är ju rent förbaskat synd att det inte finns några fotbollslag i landet som kan göra arenan rättvisa. Vilket antiklimax det kommer bli när publiken äntligen får fylla de rymliga, splitternya läktarna och imponeras av den nybyggda arenan i all sin prakt. Och i denna enorma, stämningsfulla inramning ska det jogga ut 22 gubbar på plan som ska tjånga, halka, snedsparka, snubbla, sjabbla och vela omkring på plan som ett gäng förrymda demenspatienter.
Det känns ju lite som att gå på bio och läsa Text-TV, åka till Provence och dricka Fanta, få synas i direktsänd TV och säga "Hej, mamma" eller som när Gyllene Tider spelade på Nya Ullevi. Får för mig att det finns ett ordspråk som säger just samma sak fast kan inte komma på det (därför skapade jag fyra nya ordspråk istället).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar