Dylan var inte mycket mer än en vålnad under större delen av 80-talet. Musiken han gjorde var ofta inte alls vad man kunde begära men ibland glimtade han till och visade att geniet fortfarande levde i honom.
Här, under en konsert sommaren 1986, överraskar han med att återgå till en akustisk version av One Too Many Mornings. Men där slutar också likheterna med originalversionen från 1964. Rösten och arrangemanget är så långt ifrån originalet att det känns som en cover av någon artist som inte alls förstår sig på Dylan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar