Angående inlägget igår kväll - innan ni kontaktar antingen Nobels litteraturpriskommitté eller ett mentalsjukhus så vill jag bara förtydliga att det inte var mina egna ord om den utbrända källaren och fullmånen utan Neil Youngs egna från titelspåret på After the Gold Rush. ”I was lying in a burned out basement with the full moon in my eyes”.
Utläggningen om känslan när jag som ung spelade bortamatch i någon låg divisionsserie var förstås inte heller mina egna. De var också Neil Youngs. ”Stranger in Division 7” heter låten. Den är grym.
Angående låten som citerades så vill jag återge Neils fantastiskt roliga introduktion till låten på en konsert med Crosby, Stills, Nash & Young 1971.
(Young) – “Here’s a new song that’s guranteed to bring you right down.”
(Publiken) – (Skrattar)
(Young) – “It’s called ‘Don’t let it bring you down’.”
(Publiken) – (Skrattar ännu mer. En medlem i åskådarskaran skrattar extra mycket när resten slutat - de andra skrattar ännu mer)
(Young) – “It sort of starts off real slow then fizzles out altogether” (övers. kollapsar, ballar ur)
(Publiken) – (Vrålskrattar och applåderar)
(Young) – (Framför låten)
(Publiken) – (Lyssnar andaktigt och brister sedan ut i applådåskor som aldrig vill ta slut.)
Tyvärr verkar inte just det klippet finnas på Youtube men det finns ett helt magiskt TV-framträdande av låten från samma år. För er som inte gillar Neil Young kan ju lyssna på Annie Lennox version av låten som blev filmmusik till succéfilmen American Beauty.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar