Nästa version av One Too Many Mornings hämtar vi från Odeon Theatre i Liverpool den 14 maj 1966. Dylan är ute på en kaotisk världsturné, första halvan av konserten framför han aukustiskt, den andra elektriskt med sitt band, The Band.
Stora delar av publiken är ursinnig, fullkomligt vansinnig på Dylan. Den suveräne, politiskt medvetne Bob som spelade så fina låtar med sin aukustiska gitarr, äkta gammal amerikansk folkmusik i Woody Guthries anda har nu bytt till en elektrisk gitarr, han har blivit kommersiell, sålt sig, spelar rockmusik! Han har har ett jättekonstigt band med sig som bara brötar och skränar och av hans tidigare politiska medvetande, hans protestlåtar, hörs ingenting.
One Too Many Mornings är som en helt ny låt. Hälften av publiken tycker det är fantastiskt, andra halvan tycker det är förskräckligt. Idag sitter vi och skrattar åt de upprörda åskådarnas oresonliga, obstinata vrede inför denna nya musik.
Ljud och bild hamnar vansinnigt ur takt efter ett tag i det här klippet, men köp Martin Scorceces Dylandokumentär No Direction Home, så får ni en One Too Many Mornings i takt samt så galet mycket mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar