Jag ber om ursäkt för den otroligt dåliga uppdateringen på min blogg det senaste dygnet. Jag har full förståelse för att rykten om min död börjat cirkulera. Men så är inte fallet, snarare tvärtom. Det är en oerhört hektisk period som kommit emellan mig och min blogg, gårdagen i korthet:
P.g.a. ett projekt, som vi återkommer till senare, släcks inteljuset i lägenheten förrän vid ett-tiden. 04.30 ringer väckarklockan och jag tar mig ner till Centralstationen för en tågresa till Falköping och en dag i en pingishall. Hemkomsten noteras till ca 21.00 och 15 minuter senare bär det av till en inflyttningsfest som fortsätter inne i stans nöjeskvarter när lördag blir söndag.
Apropå aktiviteterna som försiggår på stans alla hundratals krogar, klubbar osv så är jag alltid lika förundrad över dansfenomenet. Det råder någon slags tyst överenskommelse bland alla som vistas inne i stan under lördagsnatten att det ska dansas, trots att nio av tio inte har en aning om hur man gör (givetvis mig själv inkluderat).
För er som antingen är för gamla, för unga eller för förnuftiga för att vistas på de dessa ställen kan jag tala om att dansgolven är fullpackade med vuxna människor som står och beter sig som fullständiga idioter och sjunger med i t.ex. "ABC - du är i mina tankar, DEF - mitt hjärta det bankar" eller så står de och kränger till någon "musik" som i stort sett bara består av en enformig basrytm.
Jag vet inte när idén kom att det inte går att dansa till riktig musik. Jag själv, som oftast endast besöker dansgolvet under vapenhot, hade genast visat min talanglöshet på dansgolvet ifall det dök upp låtar som Start Me Up. Genast hade jag gjort min personliga version av Mick Jaggers legendariska danssteg och kvällen hade genast blivit mycket, mycket mer sprudlande. Vad jag finner mest fascinerande under videons första fantastiska 30 sekunder är att han dansar, inte bara med kroppen, utan lika mycket med ansiktsuttryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar