One Too Many Mornings 4

Nästa version av One Too Many Mornings hittar vi den 23 maj 1976 på Fort Collins i Colorado.

Dylan var ett vrak. Han var på ett uruselt humör större delen av turnén, plågades svårt av sitt sammanfallande äktenskap, dränkte dagarna i alkohol.

Det här var turnéns sista spelning. Regnet vräkte ner hela dagen, det var så kallt att instrumenten inte kunde hållas stämda, scentaket läckte, musikerna fick stötar från vattnet på scen och hade av någon anledning bestämt sig för att kollektivt klä sig i märkliga huvudbonader. Det är 25 000 i publiken och Sara, hans fru som han haft våldsamma gräl med de senaste dagarna, är där.

Vid en första anblick är allt man ser ett kaos av brokiga musiker, en vansinnigt nergången Dylan och en skränig, vårdslös, okontrollerad ljudbild. Men konserten blev en succé. Många menar att Dylans totalt nya version av sin Shelter From the Storm, där han själv leder låten på slide-guitar, är bland det mest spännande Dylan gjort.

Många låtar har försetts med nya eller ändrade verser för att passa Dylans humör. Idiot Wind, från början en vredesfylld men samtidigt bitter och ångerfull hymn, förvandlas här till att uttrycka ett rent hat. Som en av hans mest definitiva texter om slutet på en relation är givetvis One Too Many Mornings med på låtlistan. Också den har fått en ny vers:

"I've no right to be here,
If you've no right to stay
Until we're both one too many mornings
and a thousand miles behind"

För att inte tala om en helt ny musikal skepnad. Till en början hoppar några förvirrade, skräniga toner omkring på scen och innan låten eller bandet är beredd attackerar Dylan mikrofonen. Med ens stramar alla bångstyriga toner upp sig, faller in i ledet om än lite motvilligt och ut från den skelettliknande scenen strömmar en helt ny, vacker One Too Many Mornings.