En duns hördes på dörrmattan, dämpad en aning av alla inkassobrev som bildar en andra dörrmatta på själva dörrmattan. Ett brunt tjockt kuvert slets upp likt en femårings julklappspapper. Bilden som i över en månad välkomnat alla mina bloggbesökare fanns nu materialiserad i min hand. Några små kårar kröp försiktigt neråt längs min ryggrad.
Första spåret på dubbelskivan är en tidig version av Mississippi, en av mina absoluta favoritlåtar. Historien har berättats här i forumet förut. Versionen som nu hörs är från 1997 och inspelningen av Time Out Of Mind, men Dylan valde att stoppa undan låten, väntade med att ge ut den till 2001 på albumet Love And Theft. Den här tidiga versionen som jag nu hör för första gången är vaninnigt annorlunda, laid-back, saktfärdig tassar den fram långt ifrån den senare versionen på Love And Theft som tumlar fram, energisk, omvälvande självklar. Första intrycket är att mäster Dylan gjorde helt rätt som väntade fyra år med att ge ut denna juvel. Men tacksamheten att nu ha ytterligare en version går inte att beskriva i ord. På andra skivan finns ytterligare en version...
Tell Tale Signs tillsammans med sina syskon i Bootlegsserien...
...och här tillsammans med hela stora släkten.
4 kommentarer:
Är det inte åtta delar i botleg-serien... menar du att du bara har sex av dem???
Befogad fråga, fast ändå dum. Klart jag har alla!
Den första utgåvan heter Bootlegs Series 1-3, det är den nere i det vänstra hörnet. Sedermera blev den nästkommande, den andra, The Bootlegs Series 4.
Varför de valde att kalla den första 1-3 är lite märkligt. Visserligen är det en trippelskiva, men alla de andra är dubbelskivor och de har ändå bara fått en siffra.
det där kunde till och med jag svaret på :) Jag har faktiskt 1-3 och Rolling Thunder-turnen. Den e äckligt bra!!!
Hur som helst. Jag är imponerad av din samling Richard! MEN MEN MEN jag tycker att den hade fått betydligt mer färg och tyngd om du haft vinylskivor!!! Nu menar jag inte reproduktioner från tyskland, utan skivor utgivna under "sin tid".
Allt samlat i en gammal ölback med Pripps logotyp på.
Har du funderat på detta?
/Blind Willie
Håller med, men det är ju ett stort projekt. Dessutom hade det blivit betydligt svårare att samla dem alla på bild. Redan nu fick de ju ligga i lager, titta bara på ett så mästerligt album som Desire, syns ju knappt under livealbumet från Royal Albert Hall.
Men en vacker dag ska jag ha en Dylanvinylsamling lika fin som den AC/DC vinylsamling en vän till mig har!
Skicka en kommentar