Idag mötte jag Mustafa Muhammed ute i löparspåret då jag för tredje gången i år gjorde ett försök att ta tag i min fysiska status igen. Han såg faktiskt lite tung ut i steget, men det gjorde nog jag med.
Sedan stötte jag på Håkan Hellström då jag promenerade i mina hemkvarter för att posta ett brev. Tänk, först Sveriges snabbaste löpare sedan Anders Gärderuds dagar och därefter Sveriges mest inflytelserika artist sedan Thåströms genombrottstid i Ebba Grön.
Givetvis hanterade jag båda sammanstötningarna som om jag inte alls kände igen dem. Jag vill ju inte vara till besvär, "man vill ju inte bli en sån där ni vet/en sån som står och hänger/en sån som står och glor".
Visst är ni nu lite glada för min skull...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar