Om man ska ha en låt på hjärnan i 18 timmar ställer det ganska stora krav på låten för att det inte ska bli tjatigt efter en stund. Om man utöver det nynnar på den omedvetet i 18 timmar blir kraven ännu högre och dessutom ställer det stora krav på omgivningen.
Det kanske bara är tidernas bästa rockband som kan leva upp till såna krav.
Fast nynningarna kan också varit kopplade till en viss nervositet. Men är man omgiven av små bordtennisspelande yrväder som envisas med att smasha tillbaka allt som kommer mot dem och enbart öppnar med backhand trots att de bara behärskar forehandöppningen och som testar yxservar med backhandsidan á la Matsudaira vid 12-12 i viktiga prestigematcher, då ska man vara glad att man kommer undan med lite neurotiskt nynnande som enda bieffekt.
I alla fall så länge det handlar om Sweet Virginia, hade det varit Sommartider som fastnade i gommen hade det varit fara på färde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar