Nu väntar ett tredagars träningsläger långt ute på västgötaslätten. Jag har planerat och bekymrat mig ganska mycket inför dessa dagar: Hur lägger jag upp dagarna för att hinna lyssna maximalt på Rolling Stones? Vad kan jag hitta på för ursäkter inför de andra tränarna för att kunna slinka iväg för att få vara själv med Stones? Kan jag ha lite Country Honk, Happy och Beast of Burden i ena örat under passen? Vad kan jag dra för Stones-paralleller under samlingar? Kanske referera till All Down the Line när jag pratar om vikten av att spela raka vägen?
Det är frågor som kräver noggranna förberedelser. Det lär ju inte finnas någon CD-spelare där men jag tror jag tar med mig skivorna ändå, så jag kan se på dem, lukta lite och ta på dem.
Här om dagen lärde jag mig spela munspelsintrot till Sweet Virginia. Eller lärde och lärde, det bara låg där i munspelet. Som de flesta riktigt briljanta melodislingor är den så kusligt simpel att man undrar varför man inte råkat spela den innan av en ren slump. Blåser man bara lite på måfå i munspelet så blir det ju Sweet Virginia. Fast jag är inte förärad med någon musikal begåvning, mina öron kan inte klä ljud i noter, jag behöver få dem utpekade.
Så jag önskar någon kunde peka ut noterna till solot i slutet på Neil Youngs Thrasher åt mig, då hade jag gett mig ut på turné.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar