"Politik" och övermänniskor

Olika regler gäller för samma situation i olika sammanhang, det har jag tänkt på under förmiddagen. Egentligen berodde det på ett Youtubeklipp jag såg för ett tag sedan, men det kan generaliseras till många sammanhang.

Till exempel - om två barn tjafsar i något meningslöst resonemang som inte leder något vart och behandlar varandra respektlöst då är det barnsligt och destruktivt och de får höra av sina föräldrar, lärare eller dagisfröknar att det där är inget sätt att lösa en konflikt. Ni måste respektera varandra och lyssna på varandra om det ska komma något konstruktivt ur diskussionen. Det är viktigt att barn lär sig sånt, vad ska vårt samhälle annars ta vägen?

Men när två partiledare står och behandlar varandra som idioter, pratar i cirklar och ordbajsar i diarréliknande proportioner, då kallas det en "politisk debatt" och deras lögner och förnedrande kommentarer är "retorik". Ingen undrar heller hur en nation påverkas av att befolkningen tvingas se sina politiska ledare stå och bete sig som små äckliga, bortskämda snorungar på bästa sändningstid varje vecka. Istället förväntas vi lyssna på dyngan, sätta oss in i den och sedan gå och rösta på någon av dynghögarna, annars "respekterar vi inte demokratin". Man undrar vem det är som ska respektera demokratin egentligen?

Samma situation, olika regler. Tänk om dagisfröknarna tvingades sätta sig in i och ta aktiv ställning i dagisbarnens gräl. Eller ännu bättre, tänk om politikerna hade dagisfröknar som kunde skälla ut dem och tvätta deras munnar fulla av bajs.

Men det var mest en parantes, vad jag egentligen tänkte på var det där Youtubeklippet. Om två defensivspelare möts i typ Division 5 så vet alla att en mycket lång och högst oattraktiv match väntar. Men när två deffar i världseliten möts gäller helt plötsligt inte samma regel längre. Det kommer inte handla om bollningsdueller där den med mest tålamod vinner. Istället är det den som är minst övermänsklig som får se sig besegrad.

Klippet kan ses här -> Joo Se Hyuk vs. Wang Xi