"A good man is hard to find"

VM-finalen tycks ta många timmar till att avgöra då både Dott och Robertson sakta, sakta kravlar sig mot den ack så åtråvärda trofén som står och glimrar bakom bordet. De påminner om två nykläckta sköldpaddsungar som tafatt krälar över och under varandra, instinktivt i riktning mot havet utan att riktigt veta hur. Finns det nån mer där ute som följer krampkampen till sitt slut?

Jag växlar mellan att lyssna på Kims kommenterande och en gammal spellista jag dammade av. Ibland upptäcker man plötsligt en fras eller vers som man aldrig tänkt på förut, trots att den funnits där hela tiden. Det hände mig precis medan skotten och australiensaren ägnade drygt tjugo minuter åt att spela på samma röd.

A long dead soldier looks out from the frame
No one remembers his war;
no one remembers his name
Go out to the meadow; scare off all the crows
It does nothing but rain here, and nothing will grow

Det är en sån där låt som man bara får höra om man vågar ge sig in på Tom Waits och hans sagolika skapelser. Stilen är så bekant, den har hörts i hundratals färgsprakande varietéföreställningar. Men här är ridåns draperier malätna, trumpeten sprucken och orkestern består av nersupna gatumusikanter. Det är odödligt vackert på sitt alldeles egna sätt, precis som sången. Och texten, som bär geniets sigill.

Oj, så fantastisk han är, Tom. Oj.