Det finns många nersupna och nerknarkade själar inom musiken. Men faktum är att ingen är mer professionellt alkoholiserad än Shane McGowan, vilket är imponerande av irländaren med tanke på den stenhårda konkurrensen. Men Mr McGowan är på den nivån att han när som helst smälter in bland gubbarna på parkbänken bakom systemet. De flesta andra artister lyckas hålla uppe någon form av fasad.
Här är en intervju med honom från The Henry Rollins Show. Jag hör inte ett ord han säger men jag gillar att lyssna på honom ändå.
Men till skillnad från många andra nersupna individer i musikbranchen är Shane en helt fantastiskt begåvad musiker med en gudomlig, personlig röst. Så att höra honom sjunga är trots allt ännu bättre, långt mycket bättre än att höra honom prata. Här sjunger han Louis Armstrongs odödliga klassiker tillsammans med vännen Nick Cave och det är så vackert och stämningsfullt att ekparketten skjuter små gröna skott när den onde och den fule flätar samman sina röster.
Snart är det jul då får vi lyssna på Shane i världens bästa jullåt igen. Världens bästa jullåt hittills vill säga, nu får vi ju snart Dylans jul-låts-tolkningar...
1 kommentar:
På tal om Shane MacGowan:
Intervjun med honom, Nick Cave och Mark e Smith är minst sagt absurd, väldigt underhållande dock.
Skicka en kommentar