Den fulaste...

Vad som är väldigt intressant är att Håkan Hellström gjort en svensk översättning av just Ugliest Girl in the World (Den Fulaste Flickan i Världen). Man kan ju undra varför han valde just den av Dylans alla låtar.

Men det är just det som är grejen, han tar låtens handling och omsätter den i verkligheten på någon slags metanivå och sett ur det perspektivet är Håkans cover en både rörande och imponerande hyllning till en av sina förebilder.

Låten handlar om sångarens oförklarliga kärlek till världens fulaste flicka (fast mest handlar den bara om hur ful hon är). På samma sätt tar Håkan en av Dylans fulaste låtar och ger den sina allra ömmaste kärleksbetygelser genom ett framförande som vida överstiger Dylans egna version.

I min värld höjer sig Håkan till en mycket hög nivå när han på ett sådant sätt lyfter fram och omfamnar även Dylans svagaste och fulaste sida. Det får mig att känna skam för på det sätt jag själv behandlat den och andra låtar med ignorans och missnöje.

Jag kommer att tänka på en dikt av Werner von Heidenstam som av någon outgrundlig anledning fastnat i mitt huvud (här tänkte jag citera den men det lät vansinnigt fånigt, inget ont om Werner).

Jag kommer också att tänka på Skönheten och Odjuret där det ohyggliga odjuret (Dylanlåten) skyggar undan för att dölja sitt fula anlete medan Skönheten (Håkan i det här fallet) sänker bestens värnande händer, ser in i det vederstyggliga anletet och finner dess dolda skönhet.

Där lämnar vi ämnet innan det fullkomligt spårar ur. Jag är nog lite chockad över att precis insett och erkänt att Håkan, att någon överhuvudtaget, överträffar Dylan i något avseende.