Idag var jag uppe innan ottan hade gått upp. Jag var tvungen att hinna springa en gång innan tåget till Stockholm avgår eftersom jag bestämt mig att komma ner på Bekeles kilometertider.
Men trots en helg i frånvarons tecken betyder inte det att det inte blir några inlägg. Jag har min nya vana trogen schemalagt ett antal inlägg. Jag bara säger det ifall ni undrar varför jag inte omedelbart svarar på alla era åsikter och kommentarer som brukar strömma in.
Det är nämligen så att jag under torsdagskvällen upplevde något ytterst obehagligt, störande och tragiskt. Så egentligen borde jag ägnat kvällen åt att vanka av och an och älta alltsammans och dunka några nävar i väggen. Men istället blev det att jag bara slank ner i ett maniskt skrivande och Dylanlyssnande och vips så var helgens bloggande gjort.
Eller vips och vips, jag satt med det i nästan fem timmar. Hur som helst får ni läsare ta smällen av min frustration genom en samling Dylanfunderingar i fyra delar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar