Det har gjorts tusentals coverversioner på Dylans musik. Det är ju ganska logiskt när man tänker på det. Jag tror jag varit inne på det här förut. I Sverige har ett antal artister försökt översätta Dylans skapelser till svenska.
Ulf Lundell har bl.a. översatt A Hard Rain's A-Gonna Fall (Hårt Regn), It Takes A Lot To Laugh, It Takes A Train To Cry (Allting Syns På Svart), Just Like A Women (Precis Som En Kvinna) och Heart of Mine (Hjärtat Mitt). Lars Winnerbäck har gjort en svensk variant på Like A Rolling Stone (Som en Hemlös Själ).
Ola Magnell och Mikael Wiehe hör till de flitigaste Dylanöversättarna och har båda översatt och spelat in hela album och framfört hela konserter uteslutande med Dylanmaterial på svenska.
Det finns dock ett svenskt Dylanalbum som överträffar allt. Det heter kort och gott "Dylan", låtarna är översatta av Wiehe och framförs av densamme samt den hädangångne och djupt saknade Totta Näslund. Låtvalet är kusligt bra och i låtar som Not Dark Yet (Inte Natt Än), Things Have Changed (Längesen) och When the Nigh Comes Falling From the Sky (När Natten Faller Som En Sten) överträffar Wiehe sig själv i sina översättningar, Totta sjunger som en besatt och bandet med svenska legendarer som Nicke Ström och Bengan Blomgren skapar fantastisk musik.
Om jag skulle få bestämma, då kommer skarpskurna, noggranna män, till en början artiga, gå från hus till hus i kritstrecksrandiga kostymer och kontrollera så att varje hushåll äger minst en upplaga av skivan. De målar ett kors på dörren till de hem som saknar skivan och om nätterna kommer hukande män i svarta kåpor med beslutsamma steg och för bort alla de som bor innanför de korsmärkta dörrarna.
Ingen kommer veta var de tar vägen. Det blir det stora samtalsämnet på kafferaster, i Ica-kön, på spårvagnen. De mest fruktansvärda, hårresande historier kommer fantiseras ihop om vad som hänt med de som inte införskaffat sig "Dylan" med Totta och Wiehe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar