"Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal"

Ibland blir de små detaljerna så avgörande, de kan slita upp avgrundsdjupa, milsvidda raviner. Det finns massor med människor som man har väldigt lite gemensamt med, människor som ser ut som vem som helst men som visar sig vara ens totala motsats. Som om jag sitter på nordpolen och skriver en bok medan de är på sydpolen och organiserar bokbål.

T.ex. de som söker in och deltar i Ensam mamma söker eller hon som jag såg i Lund som gick på ett tåg med en reflexväst, en sån där neongul väst med reflexband. Jag fick en sådan väst en gång av någon som tyckte att jag cyklade för mycket och syntes för lite. Jag förklarade att jag aldrig skulle kunna använda den, jag skulle känna mig alldeles för dum. Jag fick den ändå. Jag kan dock förstå varför man klär sig i en när man cyklar. Men varför åker man tåg med den?

Eller de vuxna människor som köper Abolute Dance 2009 på Statoil, eller de som lyssnar på Per Gessle, eller Per Gessle själv. Det finns så många exempel.

Idag såg jag en av de där människorna som kör med nervevad fönsterruta i minusgrader. Jag kunde lika gärna sett en utomjording. Det var det jag egentligen ville ha sagt.