Det är ju precis så som en av mina läsare kommenterade förra inlägget. Det är så man behöver lyssna på Bob Dylan, att låta honom gå i bakgrunden medan man läser sin Liza Marklund är ju, som det gamla ordspråket säger, som att kasta pärlor åt svin.
Dylan har en förmåga att ta ett enda ord, ett enda litet sketet ord, eller en liten, liten mening och blåsa liv i den på ett sätt man inte trodde var möjligt. "Ett ord sagt av Dylan säger mer än tusen ord sagt av någon annan" som jag brukar säga. Det går ju inte upp mot de gamla kinesiska ordspråken men de verkar ju inte göra ordspråk längre så någon måste ju ta över.
"And I try to harmoniiiiiize with songs, the lonesome sparrow sings" från hans framförande av Gates of Eden i Philharmonic Hall 1964 är ett annat exempel som jag kommer på nu så där spontant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar