Andäktigt

Omröstningen talade sitt tydliga språk, det var ingen tvekan vilken stomme som skulle få efterträda den brutna, uttjänta föregångaren. Det var en upprymd, andlig, helt obeskrivlig känsla att få greppa dess handtag.

"All my powers and expression, and thoughts so sublime"
can never do you justice in reason or rhyme"

Det vilar något heligt, tyngdlöst över stommen och sedan jag haft den i min lägenhet har jag haft en konstant känsla av att jag inte är ensam att det finns någon annan närvaro under samma tak.

"I hear the ancient footsteps like the motion of the sea
Sometimes I turn, there's someone there, other times it's only me."

Då fingrarna sluts kring dess utsökta trä söker sig armen nästan automatiskt, hypnotiskt upp mot vänsteraxeln och laddar för en backhanddeff. Som om Joo Se Hyuks ande lever i stommen och visar vägen.

"In the fury of the moment I can see the Master's hand"