"Defender - Ride like the Wind"

Defensivspelet har i alla tider varit en del i människans historia. Oavsett om det handlar strategin för ett blodigt fältslag, taktiken för ett norskt fotbollslandslag eller eller något politiskt partis debattstrategi så ligger alltid den defensiva taktiken lockande nära till hands.

Inom idrotten förknippas den defensiva inställningen ofta med ord som tråkigt, fegt och destruktivt. Björn Borg spelade sig in i historieböckerna med ett tålmodigt, defensivt baslinjespel, men hur roligt var det att titta på? (Obs! Ingen retorisk fråga, jag var inte född så jag vet inte, hur roligt var det?)

Grekland vann EM i fotboll trots ett anonymt lag tack vare en tät defensiv men fotbollspublikens uppskattning lyckades de aldrig vinna p.g.a. sitt destruktiva sätt att utöva sin idrott.

Men alla dessa meningar om defensivens negativa karaktär omkullkastas å det grövsta då det kommer till pingisens förtrollade värld. Här är defensivspelarna inte tråkiga utan lika spännande och händelserika som en actionfilm med Bruce Willis, de är inte fega utan lika djärva och våghalsiga som Bruce Willis i en actionfilm och de är inte destruktiva utan konstruktiva, kreativa och nyskapande likt ett manus till en actionfilm med Bru... fan, jag trodde verkligen den liknelsen skulle hålla hela vägen.

De är akrobater, bollgenier, cirkusartister, äventyrare, konstnärer, de är pingisvärldens ninjor, de är Indiana Jones, Picasso och Bruce Lee på samma gång.

Jag säger som Manowar i sin hyllningslåt till pingisens defensivspelare:

"Defender
Ride like the wind
Fight proud, my son
You're the Defender
God has sent"