Söndagkvällen bjöd på Snookerunderhållning genom finalen i The Masters mellan Ronnie O'Sullivan och Mark Selby. Det var 220 volt dramatik som tillslut idolen Ronnie "The Rocket" gick segrande ur.
Som vanligt är Kim Hartman med sin sävliga, nästan meditativa kommentatorsstämma en ständig källa till underhållning och välmående under Eurosports snookersändningar. Eftersom jag helt kom ur rytm med mina dagliga Dylancitat slog det mig nu att de skulle kunna ersättas av några veckor med dagliga Kimcitat.
Personligen tycker jag det är en krutbra bra idé och eftersom jag är envåldshärskare här på bloggen är det allt som krävs för att idén ska gå från en liten informell lobbyverksamhet inne bland hjärncellernas salonger till ren och äkta verklighet.
Så håll till godo, det här är underhållning när den är som allra bäst och precis vad vi alla behöver för att ta oss igenom januarikylans blåsiga slaskdagar.
För er som inte är insatta i Snookerns underbara värld kan det ju vara bra att veta att det handlar om ett stilla, värdigt, artigt, tystlåtet, biljardliknande spel med röda, svarta, gula, blåa, gröna, bruna, vita och rosa bollar där kampen mot de egna nerverna alltid är större än kampen mot motståndaren.
3 kommentarer:
Den största anledningen till att man fastnade för snooker var ju just Hartmans fantastika förmåga bakom micken. Tyvärr har jag inte längre Eurosport, men underhållningsvärdet går ner minst 50% om man har på mute, vilket definitivt säger mer om Hartman än om sporten.
Hartman for president!
Jag trodde Selby skulle vinna, efter ledning 7-5. Har fortfarande inte förstått hur man vinner i den sporten. Men det kommer kanske nästa gång jag tittar.
Att putta ner så många bollar man kan i de små hålen är en bra grundinställning.
Skicka en kommentar