På tal om giljotiner...
...så tänker jag ju omedelbart på avslutningsfrasen till It's Allrigt Ma (I'm Only Bleeding) då jag tänker på giljotiner. Det och så franska revolutionen och Robespierre och hela den där vevan så klart.
It's Allright Ma (I'm Only Bleeding) är ju en av Dylans största poetiska epos skriven då han stod på toppen av sin otäckt skarpa naturbegåvning. För sina skrivna verk i mitten av 60-talet välkomnades han med öppna armar av den inflytelserika beat-poet-generationen ledd av huvudpersoner som Allen Ginsberg och Jack Kerouac som nästan tycktes buga sig i hänförelse för vad Dylan åstadkom.
Även Dylan själv har på senare år erkänt sig imponerad av bl.a. It's Allright Ma. I december 2004 chockade han alla då han inte bara ställde upp på en intervju i 60 minutes efter decenniers tystnad utan dessutom pratade om sin egen musik på ett sätt han aldrig gjort tidigare. Så det här är ett värdefullt litet klipp som jag med mycket omsorg bakat in med lite fina bilder och ljud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar