Jag vet att jag brukar hävda min neutralitet här på bloggen, förvisso ofta med en viss sarkastisk ton. Men nu går det inte längre. Jag känner mig mer och mer medskyldig för varje dag som går utan att jag säger något. "With our silence we vote for continuation" som Refused sjunger/vrålar ut på sitt strålande album Songs to Fan the Flames of Discontent.
Gaza är ju ett fruktansvärt ställe att leva på i vanliga fall. 1,5 miljoner människor, ca hälften av dem lever som flyktingar, på en yta ungefär som Orust. Världens största fängelse, omgivet av en gigantisk mur, isolerat från omvärlden med stor brist på el och vatten och ständigt terroriserat av militära attacker. Denna utfattiga, trasiga lilla landplätt blir nu totaldemolerad av en av världens starkaste militära makter.
Journalister har stängts ute, hjälpsändningar har inte tillåtits komma in och när de väl släppts in har de beskjutits, idag sköts en FN-arbetare till döds. Förhoppningen var att få slakta palestinier utan någon internationell insyn. Men de missade tydligen ett par norska läkare som rapporterat om hur offren strömmar in på sjukhuset.
Och inte en jävel slår näven i bordet. FN tar veckor på sig att komma överens om en förmaning och ett varnande finger "Ajabaja, det där borde ni helst sluta med, tycker i alla fall vi". Min egen röst är ju inte på långa vägar lika starkt som FN:s så jag får ju ta i lite mer.
STOPPA ISREALS FOLKMORD!
STOPPA ISRAELS FOLKMORD!
STOPPA ISRAELS FOLKMORD!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar