Ibland kan en låt trollbinda en i flera timmar. Få tiden att bara flyga förbi och medan den spelas om och om igen läser man allt som finns att komma över om låten, bakgrunden, kompositören och texten plöjs igenom igen och igen och igen.
Det måste ju vara musikvärldens kvalitetsstämpel, dess KRAV-märke. Finns det minst en lyssnare någonstans som dedikerat en hel natt åt att gräva ner sig i låten, ja, då är det en bra låt. Inatt har jag ägnat några timmar åt att med hink och spade girigt gräva mig allt djupare ner i Leonard Cohens Joan of Arc.
Musiken är behaglig som en vaggvisa, texten är strålande bisarr och förgörande bra. Den berättar om relationen mellan Jean d'Arc och elden, delvis genom en konversation mellan de båda. Den erbjuder en labyrint av slående infallsvinklar och perspektiv och den innehåller en del textrader som får en att tappa andan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar